2011-09-01

Farligt när politiker snöar in på en teknologi

Tre meriterade transportforskare med den kanske främste experten på stockholmstrafik Jonas Eliasson i spetsen skriver idag på DN Debatt om den olyckliga fastlåsningen vid spårvagnstrafik som kom till uttryck härom veckan.

Spårvagnar är bra. Men ibland behövs mer och då bör det vara tunnelbana och ibland behövs mindre och då finns exempelvis moderna eldrivna bussar. Att låsa fast sig vid en specifik teknologi inom politiken brukar vara olyckligt och dyrt.

Därför är socialdemokraternas (bisarrt nog med partiledaren i spetsen) fastlåsning vid tunnelbana lika illa som moderaternas fixering vid spårvagnar. Vi kommer att behöva båda i Stockholm framöver. Lika bra att planera brett.

Men läs gärna artikeln, den är klok och balanserad.
- - -
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

5 kommentarer:

Anonym sa...

I artikeln sägs:
"När en buss havererar kan nästa buss köra om, medan ett hinder i spårtrafiken stoppar alla bakomvarande vagnar. Med Stockholms nyckfulla vinterklimat kan detta vara särskilt viktigt att ha med i beräkningen."
Kanske någon påminner sig den senaste vintern när hela Stockholms busstrafik en dag stod stilla, medan spårvägen gick.

Anonym sa...

Och i början av augusti stod NK-expressen stilla,och då var bussarna bra att ha.....

Anonym sa...

Jag sitter och läser det här som erfaren systemingenjör, med de "glasögon" en sådan med åren skaffar sig.

Felet som begåtts är vanligare än vad man tror - och uppträder ofta i starten av projekt, stora som små.

det brukar följa ett givet mönster:

1) Ett problem ligger och gnager - vi får inte ordning på det. Problemet beskrivs löst, på en övergripande nivå
2) en energisk visionär person, eller grupp bestämmer sig för att ta tag i det
3) De här personerna gillar lösningar, och särskilt eleganta lösningar. det är helt enkelt kul! Det tycker jag och mina ingenjör kompisar med.
4) Nu är lösningen mer intressant än problemet. Säljarna av systemlösningar identifierar vilken lösning den ledande personen kan tänka sig vara intresserad av.
5) Säljaren kommer arm i arm med köparen till systemingenjören och börjar specificera detaljer i lösningen blandat med den ursprungliga problemformuleringen.

Nu har systemingenjören ett moraliskt dilemma. Det riktiga är att föra tillbaka kraven på lösningen så det återspeglar det ursprungliga problemet. Det kan jag säga av erfarenhet att det är svårt i praktiken.

I detta fall kan jag läsa ut följande krav som kan tänkas komma ur den ursprungliga problemställningen (Frågor inom parentes är väl inte debatterade än?):
- Systemet är avsett för persontransport (Ska man kunna ta med en cykel, barnvagn rullator?)
- Typfordonet (Finns det varianter) ska fungera i Stockholm
- Det ska gå fort (max 50 km/h?)
- Man stannar vid hållplatser. att stanna på andra platser får betraktas som systemfel - avvikelse
- X antal passagerare ska stiga på hållplats Y och efter tiden T ska de stiga av vid hållplats Z

det finns exempel på krav som inte är relevanta och sannolikt är hämtade ur ett lösningsförslag istället för från problemställningen
Fordonet ska ha hjul
Hjulen ska vara utförda i stål
Hjulen ska rulla på räls

Systemingenjören strävar efter att dela systemet i oberoende delsystem. Det är helt avgörande för möjligheten reducera komplexiteten i projektet.
ett exempel: Fordonet har hjul som rullar på marken. Nu delar vi systemlösningen i två problem som kan hanteras oberoende av varandra. Fordon och mark.
Fordonet får gummihjul, för att reducera beroendet till underlaget.
Marken får asfalt som kan bära fotgängare, cyklister, barnvagnar och på så sätt görs oberoende av fordonssystemet( Har du provat att köra en rullator på räls?) .

Kan det vara det här som är skälet till att staden har fler gummihjul än stålhjul?

Tony Kollberg sa...

Trådbussar istället för spårvagn säger jag och lite mer tunnelbana i utkanterna till de nya förorter som växer fram.

Trådbussar
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tr%C3%A5dbuss

Upprörd över politikerretorik sa...

Hur många barnvagnar får man med på bussarna jämfört med spårväg? Jag ser nästan varje dag stressade småbarnsföräldrar som inte kommer på bussen för att det inte finns plats för fler barnvagnar.

Jag väljer alltså spårvägssatsningar som komplement till dagens bussar. Då får jag även med mig cykeln hem på kvällen (inte i rusningen), om det börjar snöa och vintersnöröjningen sköts lika illa som förra året.

Så länge vinterröjningen sköts så dåligt som den gjort de senaste två åren på trottoarer, cykelbanor och hållplatser finns för övrigt, enligt min mening, inget utrymme för någon av dagens stadshuspolitiker att säga att de inte har snöat in på stora bilprojekt som inte gynnar det stora flertalet.

Att prata om hur viktig kollektivtrafik och cykeltrafik är och satsa 30 miljarder på stadsmotorvägar som ökar biltrafiken är bara dumt. Det förlåt ordvalet, jvligaste, är att jag är med och betalar för betongpolitikernas ohållbara modernisitiska och amerikanska stadskoncept varje gång jag betalar trängselskatt för att ta mig ut ur staden. Trängselskatt, okej, det behövs nog. Men vart enda öre ska gå till kollektivtrafiken eftersom den får som får den här stans biltrafik att fungera.