2011-05-03

Mossiga folkrörelser läxar upp partier i förnyelse

Då och då kommer "larmrapporter" om att partierna tappar medlemmar. Detta målas ofta upp som ett demokratiproblem - så även i en artikel idag på SvD Brännpunkt om just medlemsraset i partierna.

Vad som snedvrider undersökningar och analyser i ämnet är att partierna, inte minst mitt eget parti Centerpartiet - men kanske framför allt Socialdemokraterna - tidigare har haft en stor medlemskår som löst medlemsavgift av tradition eller av sociala skäl snarare än av en vilja att diskutera politik och ideer. Inget fel i det. Folkrörelsepartierna har betytt enormt mycket för civilsamhället, utvecklingen och gemenskapen. Även för kultur och utbildning. Men idag är det tveksamt om det är politiska partier som ska ha denna funktion - ja medlemstappet bekräftar väl just denna tes.

Nu gäller att hitta nya former för påverkan inom partierna. Inte för att maximera medlemstalen utan för att kanalisera ett engagemang och för att utveckla politiken. Själv lyssnar jag på kan påverkas lika mycket av en person som inte är medlem i partiet. Att personer inte vill binda sig och gå på politiska möten ska ju inte utesluta dem från att påverka Centerpartiet. Däremot ligger det i partiets intresse att binda upp kloka personer med gott omdöme som bär partiets värderingar så att de kan bidra mer eller ta politiska uppdrag.

Om man ska mäta partiernas demokratiarbete så är det nog vettigare att mäta antalet kontakter med väljare eller samtal än att titta i medlemsregistret. Men detta avfärdas av artikelskribenten som att partierna blivit "subventionerade reklambyråer". En titt på skribentens arbetsgivares, Sektor 3:s webbsida, ger en förklaring till detta. Bakom tankesmedjan Sektor 3 står några av våra allra mest mossiga folkrörelseorganisationer. Det skulle vara intressant att analysera dessa organisationers medlemssiffror över tid. Deras egen oförmåga att förnyas eller klara sig utan miljoner i statliga stöd kan antagligen spåras i faktumet att de organiserar sig på samma sätt som för hundra år sedan. Precis som partierna som de kritiserar.

Stockholmscentern har faktiskt ökat sitt medlemstal under många år nu. Vi har lagt ner ganska mycket tid och kraft på att odla nya mötesformer men framför allt på att hitta dessa kloka personers drivkrafter. En del av det arbetet sker hos Stureplanscentern. Men Stockholmscentern är bredare än så. Vi har ca 500 medlemmar som vi erbjuder intressanta utbildningar, pubkvällar och nätverkande. Som medlem i Stockholmscentern ska man känna att man har nära till beslutsfattare på alla nivåer och man ska ges erfarenheter som är användbara utanför politiken. Men vi tar också vara på en viktig ingrediens från den gamla folkrörelse-Centern, nämligen att man ska ha kul. Och det funkar. I valet lyckades vi engagera en tredjedel av vår medlemskår som valarbetare. Jag tror att få partier eller partidistrikt slår det.
- - -
Läs även Tobias på Stureplanscenterns blogg.
- - -
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

5 kommentarer:

gustav sa...

Anledningen till att partierna tappar medlemmar ær sjælvklar. Partierna har genom partistødet gjort sig oberoende av dem. Det mærks också på den politiska agendan som mer och mer fjærmar sig från det som faktiskt berør och engagerar mænniskor.

Partistødet undergræver demokratin och måste avskaffas.

Hanna Hallin sa...

Per, vad roligt att du uppmärksammat rapporten (Mot medlemslösa partier: http://www.sektor3.se/2011/04/mot-medlemslosa-partier).

Vi menar att "krisen" inte ligger i medlemstappet utan i ointresset från partierna att vara en kanal och plattform för medborgares engagemang i politiken.

Jag debatterar ofta faktumet att organisationsmedlemmar dör (bokstavligen). Frågan undgår ingen. Många organisationer tvingas dock till förändring av ekonomiska eller andra skäl, vilket partier inte gör då de kan ändra de strukturella förutsättningarna för att verka. Det vill vi uppmärksamma med rapporten!

/Hanna, Sektor3

Sektor3:s uppdrag är att kritiskt granska och väcka debatt om det civila samhället. Vi företräder inte medlemmarna eller "sektorn".

perankersjo sa...

Tack för din kommentar Hanna!

Jag tycker nog ändå att det är trist att du i din artikel avfärdar partiernas förnyelsearbete som att de agerar "subventionerade reklambyråer". Det du implicit gör är att hylla en gammal organisationsform och utmålar det traditionella medlemskapet som det enda som räknas.

Min poäng är att man får öppna ögonen för nya sätt att bedriva politik.

Du missar även en annan sak, nämligen att ytterst utkrävs ett ansvar av partierna i allmänna val vart fjärde år. Om partierna inte gör sin läxa åker de ut och där kan de inte påverka de strukturella förutsättningarna alls.

Jag vågar påstå att det finns en risk att ditt förhållningssätt avslöjar en ganska traditionell och konservativ syn på partier och föreningsliv. Som jag exemplifierar med Stockholmscentern bedriver vi ett stort arbete när det gäller att förnya både mötesformer och påverkansformer. Medlemskapet har natutrligtvis relevans fortfarande men inte den stora relevans som det hade förr och som du verkar plädera för :)

Vänliga hälsningar /Per

Hanna sa...

Tack för ditt svar!

Jag kan nog leva med att partier väljer att agera som en reklambyrå och gå efter opinionen istället för att påverka den etc, men varför då klamra sig fast vid en folkrörelsemodell och ett evigt snack om medlemmarnas viktiga roll? När medlemmarna = de med förtroendeposter i partiet känns det lite unket. Det är den diskussionen jag hoppas på!

Anonym sa...

NU VÄNTAR ALMSTRIDEN.

Vid Slussen.