Helsnurrigt och halmgubbar

Jag blev helt paff när jag läste artikeln från Fridolin och Torekull på Brännpunkt idag. Vilket skräp! De räknar selektivt upp en rad mer eller mindre vettiga miljöinvesteringar som görs runt om i världen, av såväl företag som nationer, och landar i någon form av kritik mot Sverige. Man påstår bland annat att allt den svenska regeringen gör är att satsa på kärnkraft.

Vilket nys! Energiöverenskommelsen innebär förvisso att vi av hänsyn till tillväxt och svenska jobb inte ska tokavveckla kärnkraften. Men lika mycket för att kunna fokusera på vårt mål att bli fossiloberoende. Man kan inte både ha kakan och äta den.

Skribenterna sällar sig till skaran av debattörer som hänsynslöst exploaterar Japans olycka för att trampa på Japans strävan efter att inte göra sig beroende av kol och olja - något som lett till att denna nation, som verkligen har en insikt i riskerna med kärnklyvning - satsat på kärnkraft.

Svensk energipolitik har sedan energiöverenskommelsen inriktningen att bygga ett tredje ben i energiförsörjningen vid sidan om vatten- och kärnkraft, ett likvärdigt ben som innebär en satsning på förnybart av historiska mått.

Artikeln liknar mot denna bakgrund ett snurrigt inlägg på en MP-kongress, fylld av halmgubbeargument, snarare än ett vettigt bidrag i den svenska energi- och framtidsdebatten.

Bland annat målas Volvos framgångar i Kina ut som ett argument mot regeringens politik. Varför? Det är väl jättebra att det svenska varumärket går bra, inte minst mot bakgrund av att Fridolins eget parti ville förstatliga företaget för ett par år sedan under fordonskrisen.

På en punkt håller jag med skribenterna. Vi måste satsa mer på tåg, gärna höghastighetståg.
- - -
Läs även andra bloggares åsikter om energi, företagande, förnybart, klimat, kärnkraft, miljö