Omodernt att vara "centerpräktig"

Centerpräktig - med Luther på axeln.

Magnus Andersson, som liksom jag sitter i Centerpartiets nationella eftervalsanalysgrupp, skriver idag på Brännpunkt om några av Centerpartiets problem. Han menar att vi spelat rollen som Bror Duktig i Alliansen och istället för att utmana, se framåt och bli spännande har vi försvarat genomförd politik och befintliga system. Detta sammanfattas bra i följande citat:

"Centerpartiet måste våga släppa sin stolthet kring redan genomförda lagförslag, skattesänkningar och regelförenklingar och inse att människor vill rösta på ett spännande parti med idéer för framtiden. I valrörelsen uteblev spänningen helt kring Centerpartiet. I ivern att försvara genomförda reformer på Näringsdepartementet upplevdes Centerpartiet mer som utsända informatörer för att försvara och beskriva regelsystemet för företagen än människor av kött och blod med ett brinnande engagemang för små företags möjligheter att växa och anställa fler människor."

Jag håller med om analysen. Den hållning vi hade under förra mandatperioden förklaras till viss del av ett karaktärsdrag som finns i partiets kultur: man är centerpräktig. Du vet, ett handslag är ett handslag. Uppgörelser försvaras. Man ska sitta still i båten. Man ska ta ansvar. Man ska sköta sitt jobb. Inget fel i det. Problemet är att vi låter detta tränga undan en livsnödvändig profilering.

Det stora misstaget är att man tror att a) alla tycker att man gör bra saker, b) alla vet om att man gör bra saker och c) alla tackar en för att man gör bra saker. Det fungerade kanske så för länge, länge sedan. Inte idag.

Idag premierar väljarna ledarskap, visioner och image. Ett parti som visar vägen mot framtiden. Det är där vi måste bygga. En av de första sakerna vi måste göra är att väcka liv i vår idédebatt som gick i ide någon gång 2005 och har sovit sedan dess. Ska man se det positivt så måste den vara ordentligt utvilad vid det här laget.
- - -
Läs även andra bloggares åsikter om centern, centerpartiet, eftervalsdebatt