2010-12-31

Var är Centerpartiets eftervalsdebatt?

Centerpartiets största problem är inte valresultatet utan snarare tystnaden efteråt. Möjligen beror det på att hela centerrörelsen inväntar rapporten från oss i centrala valanalysgruppen, vars arbete leds av Annie Johansson.

Det kanske kan tyckas klokt att sitta still i båten och lugnt vänta på ett ”klara, färdiga, gå!” men är det så sunt? Denna återhållsamhet kanske är en del av problemet. Var är det eldiga temperamentet? Var är passionen?

Valanalysgruppen har fått ett brett mandat att inte bara analysera och utvärdera valet, utan även att föreslå partistyrelsen förändringar och nya riktningar att arbeta i politiskt och organisatoriskt. Det kommer vi att göra. Jag hoppas och tror att vår rapport kommer att diskuteras och debatteras flitigt. Förutsättningarna kommer att finnas. Vårt arbete har varit mycket tillåtande. Om inte alla stenar har vänts på så beror det i så fall på att vi inte upptäckt dem snarare än att någon hållit emot. Jag uppfattar att det finns en ärlig vilja från både medlemmar och ledning att belysa ALLT som bör belysas för att ta oss framåt.

Två partier har under hösten haft ordentliga kriser. Inom främst Socialdemokraterna men även Kristdemokraterna har man diskuterat friskt. Denna typ av diskussioner leder förstås till sådant som partiernas kommunikationsavdelningar betraktar som ”negativ press”. Men det är nödvändigt för att skapa rätt momentum för förändring. En sådan debatt har vi i Centerpartiet inte haft. Det kanske hade varit bra att ha den och kanske kommer den när vår rapport släpps i början av februari.

Letar man i landsbygdspressen finns där artiklar men i agendasättande riksmedia lyser C-debattörerna med sin frånvaro.

Detta kan bero på att det finns en rädsla för att partiets nödvändiga förändringsarbete ska avstanna eller göra helt om. Det finns några få som gärna skulle se en återgång till något gammalt. Men det parti som leddes av Thorbjörn Fälldin och Olof Johansson har formats av tiden, omvärlden och sig självt. Klockan går inte att vrida tillbaka och om det gick skulle det vara katastrofalt. Minns partiets utvecklingstrend på 90-talet. Om inte förändringen av partiet hade initierats så hade varken Centerpartiet eller alliansregeringen haft något inflytande idag.

Nu är vi inne i ett annat problematiskt läge. Men det beror inte på att förändringen av partiet gått för fort, kanske snarare tvärtom. Mitt intryck är att förändringsarbetet gått i stå sedan flera år tillbaka. Därför har nyfikenheten på partiet, och lite av gnistan inom det, avtagit. Centerpartiet måste hela tiden vara i rörelse för att växa och utvecklas. Under förra mandatperioden låg den politiska utvecklingen och idédebatten i respirator. Istället för att måla upp visionen om Sverige ägnade sig alltför många åt att diskutera dieselskatt, fordonsindustrin och vargjakten – och att ”leda landet”. Partiledningen gav till och med ut interna broschyrer med budskapet ”Nu leder vi landet” som skulle mana till stolthet men också återhållsamhet. På stämmorna 2007 och 2009 sattes statssekreterare och regeringstjänstemän in i kommittéerna och låt oss säga ”modererade” diskussionerna.

Centerpartiet måste börja leva igen. Vi måste ha en livlig ideologisk debatt där vi driver på varandra – men även alliansen och regeringen – framåt. Vi måste våga balansera den C-patenterade pragmatismen med rakryggade ställningstaganden som kanske inte alltid är maktstrategiskt regelrätta men som bygger vår trovärdighet i frihetliga frågor. Vi kan inte bara prata värderingsskifte, vi måste leva och andas värderingsskifte. Och ibland bråka för att få det.

- - -
Micke Arthursson (tillträder som partisekreterare imorgon) går pang på rödbetan och målar upp de politiska utmaningarna. Helen Törnqvist spinner vidare. Hanna Wagenius summerar partiets problem och vill att vi adresserar trygghetsnarkomanin. Johan Hedin vill att Centerpartiet ska definiera statens begränsningar. Albin Ring Broman bashar den dåligt skrivna ledarartikeln i Aftonbladet (som kanske ironiskt nog blivit startskottet för en eftervalsdebatt). ETR gör detsamma. Läs även Ola ApelsineldTokmoderaten vill utse mig och Johan till partiledare (tack men nej tack :-) och S-bloggarna Röda Berget och Peter Andersson är sådär charmigt bekymrade om Centerpartiet som bara socialdemokrater kan vara.
- - -
Jag skulle gärna se att fler tog sig ur sina bloggdvalor och skrev om detta. Kom igen nu centerbloggare! Många vill läsa vad ni tycker om valet och partiets framtid. 
- - -
Kolla Politometern och Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

2 kommentarer:

Ola Berg sa...

Mitt försök! http://apelsineld.blogspot.com/2010/12/retrospektiv.html

Anonym sa...

Michael Arthurssons (C) underbara opinionsanalys i DN säger väl det mesta om centerpartiets rundgång i
verkligheten; "vi måste ta reda på vad människor förväntar sig av Centerpartiet, och vad de vill att vi ska göra
i alliamsen".

Kan man sätta bättre betyg på sin egen dumhet? Man vet inte varför man samarbetar med alliansen, och man
vet inte ens vad de egna väljarna vill. Vilken pärla för boken "Korkade partisekreterare". Reinfeldt måste slita
sitt hår i ren förtvivlan, han inser säkert att sådana här "god dag yxskaft" inte precis stärker förtroendet.

Vad den stackars Göran Hägglund har att säga om katastrofsiffrorna för Kd....avstår DN att förtälja, och
därmed drar man en barmhärtighetens slöja över himlalotsarna.
Anmäl

Rösta SD