Senaste tiden har livsstilsstyrning utifrån exemplet Norra Djurgårdsstaden diskuterats i media, delvis på felaktiga grunder. I miljöpolitik 2.0 anpassas politiken efter mänskliga behov istället för tvärtom. Utan fri vilja och förankring kommer man inte långt.
I veckan hade vi budgetfullmäktige i Stockholms stadshus. Som vanligt ägnade vi två hela dagar åt att diskutera skillnader i politiken. Under miljödebatten på onsdagskvällen gjorde jag några försök att peka på några gemensamma hållningar mellan framför allt alliansen och MP (flera av de punkter som de har med i sin reservation har vi finansierat eller genomför under 2011). Men det finns också skillnader i synen på miljöpolitiken. Jag höll ett inledningsanförande* om att miljöpolitiken ska utgå från människors behov istället för att ändra på människors behov. Vi ska inte ändra VAD vi gör utan HUR vi gör det. På så sätt blir miljöpolitiken mer utvecklings- och tillväxtdriven. Jag kallade denna nya miljöpolitik baserad på marknadsekonomiska värderingar för miljöpolitik 2.0.
Därför var det kul att upptäcka en artikel med liknande inriktning på DN Debatt idag. Det är grundaren och ordföranden i Tällberg Foundation Bo Ekman som skriver om tillväxt och miljö. Några intressanta avsnitt ur artikeln som jag gärna stämmer in i:
"För att bli politiskt central måste energi-/miljöfrågan definieras i termer av människors grundläggande livsvillkor: jobb, ekonomi, hälsa, familj, säkerhet. Den måste bli en ”plånboksfråga”, en tillväxtfråga. Utan den breda medelklassens stöd, ingen realpolitik."
"Miljörörelsens ursprungsidé var att ”representera” naturens intressen i skyddet mot människans ingrepp. Men djur och växter röstar inte. De konsumerar och investerar inte. Framtiden avgörs av hur människor definierar sina intressen. Energi/miljöpolitiken måste definieras i termer som berör och förstås av varje väljare."
"I delar av miljörörelsen närs fortfarande drömmen om att ett ”Nej tack till tillväxt” skulle ta oss ur vårt predikament. Men man måste då precisera hur detta skall gå till i den politiska verkligheten: att ransonera och fördela energi- och miljöresurser och konsumtion, begränsning av antal barn per familj..."
Ett klockrent exempel på miljöpolitik 1.0 är vänsterpartisten Jens Holm som på Brännpunkt idag argumenterar emot klimatinvesteringar utomlands. Enligt denna gamla syn ska en sann och rejäl miljöpolitik göra riktigt, riktigt ont.
- - -
*) Hela anförandet finns här.
- - -
Kolla Politometern och Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om alliansen, centerpartiet, klimat, livsstil, miljö, norra djurgårdsstaden, stockholm
9 comments:
Ah, vad bra, ska inte miljö göra ont enligt centerpartiet? Varför ska vi då ersätta den rationella kärnkraftsproduktionen med dyrare vindkraft? Varför ska man yra om "förnyelsebart" hela tiden? Är det för att det inte gör ont för bönderna, utan bara för alla andra?
Om nu miljöpolitiken ska baseras på marknadsekonomiska värderingar, varför inte ge ny kärnkraft samma elcertifikat som vind? Varför inte avskaffa effektskatten på kärnkraft?
@jeppen. Miljöpolitik är inte lika med lägre koldioxidutsläpp. Miljöpolitik är för hållbar utveckling i stort och smått. Även om jag är för kärnkraft som energikälla eftersom vi inte har många alternativ idag som är trovärdiga ur ett klimatperspektiv så är kärnkraft inte något som stödjer en hållbar utveckling. Kärnkraft är mycket farligt för i stort sett all framtid, även om vi idag tror oss veta hur vi kan hantera det.
Därför bör vi inte bygga ut kärnkraften, men inte heller lägga ner den oavsett alternativen.
@Christian: Kärnkraften stödjer definitivt en hållbar utveckling och är inte alls farligt för all framtid - iallafall inte värre än annat. Det är farligt att leva, men det är också väldigt viktigt att göra det.
Jag hävdar att du är ovanlig som liberal centerpartiröstare. Jag skulle vilja säga att liberaler väldigt ofta är naturvetare eller ekonomer. Dessa begriper tillräckligt mycket för att vara kärnkraftspositiva. Centerpartiet kan alltså försöka attrahera marknadsliberaler hur mycket som helst - men så länge de håller fast vid sitt antika kärnkraftsmotstånd så kommer de inte kunna få tvåsiffriga procenttal i riksdagsvalen. Så är det bara.
Du hävdar utan att veta. Jag har en magister i ekonomi och är marknadsliberal. Påhopp undanbedes.
Jag anser att varje energislag bör betala för sina kostnader. Som jag skrev i mitt förra inlägg, TROR vi oss idag veta hur vi ska förvara avfallet efter att det är förbrukat och vi tror oss idag veta hur man driver ett kärnkraftverk säkert. Men vi vet inte med säkerhet.
Däremot kan ingen med trovärdighet säga att det inte är mer farligt med kärnkraft än annat. Faran är annorlunda. Risken för en händelse är (extremt) låg, men den potentiella skadan är enorm. Dessutom är det så att faran med kärnkraft är närvarande under en längre tidsperiod och är mindre omedelbar än t.ex. faran med kolkraft. Båda är dock farliga. Förnyelsebara energikällor är däremot mindre skadliga och bör därför användas så mycket som det är ekonomiskt försvarbart, och så mycket som det är nödvändigt för en hållbar utveckling.
Ekonomiskt försvarbart blir det om alla energislag bär sina egna kostnader; kolkraft och andra fossila bränslen bör betala för alla kostnader relaterade till problemen med koldioxidutsläppen och kärnkraften bör betala för alla kostnader som avfallshanteringen kommer innebära de närmaste >100k åren samt en riskpremie för vad som kan hända om något händer. Om alla energislag betalade för sina "kostnader" vore världen perfekt. Detta är inte möjligt.
Med tanke på riskerna med kärnkraft och framtida kostnader bör vi göra vad vi kan för att undvika att använda kärnkraft och istället använda förnyelsebara energislag.
Det är min åsikt och den är vederhäftigt belagd med fakta och resonemang; inte påhopp om okunskap. Jag lyssnar gärna på dina argument, men påhopp och påståenden utan argument faller platt.
Har jag förorättat dig ber jag gärna om ursäkt. Med tanke på att vi tycks stå väldigt nära varandra när det gäller ekonomi så har jag gott hopp om att vi ska nå en samsyn när vi väl ensat vår syn på energislagens potential och risker.
En fråga är om du sett livscykelanalyserna på olika energislag?
Här är alltså alla delar medtagna. Du nämner att man inte kan veta om kärnkraften är säker, och det stämmer förstås, men vi har ändå en viss statistik numera (och probabilistiska säkerhetsanalyser påvisar att nya reaktordesigner är mer än 100 gånger säkrare).
Om man räknar lite på det ser man att kolkraften varje år motsvarar ungefär ett par Tjernobyl-olyckor. Det är bara det att effekten är lite mer utspridd. Vad gäller "förnyelsebart" så är en del mycket sämre miljömässigt och säkerhetsmässigt än kärnkraft, och vind och vattenkraft är ungefär likvärdiga. Vattenkraft skalar inte, och vindkraften kan pga sin intermittens inte ersätta kolet.
Dessutom måste man fundera över alternativkostnaden för att rädda liv. Säg att vindkraft kostar 30 öre mer per kWh. Det betyder att världens kärnkraftsflotta sparar oss runt 800 miljarder per år. Hur många liv kan man rädda med den typen av pengar? Radonsanering kan rädda ett liv per miljon kronor, exempelvis. Hur mycket miljövinster kan man skörda, om man väljer de effektivaste åtgärderna?
När det gäller kärnavfall så är jag, som läst väldigt mycket av SKBs rapporter etc, övertygad om att slutförvaret är rejält säkerhetsmässigt överdimensionerat på ett sätt som egentligen inte kan motiveras ur ett strikt cost-benefit-perspektiv. Ändå är det inte dyrt per kWh.
Det här var en början. Återkom gärna med ditt perspektiv, så får vi se om vi så småningom kan enas om faktaläget och hitta en samsyn.
Jag skulle också gärna diskutera Centerns idégrund med den som är intresserad, eftersom jag tycker det är så synd att man missar chansen att sopa hem de äktliberala väljarna pga oförmågan att göra upp med vissa historiska arv.
Ursäkten godtas.
Hade inte läst livscykelanalyserna. Trovärdig data efter min korta genomgång. Problemet verkar vara att denna genomgång inte inkluderar kostnaden för förvaring, bara upparbetning och mellanförvaring, men jag kan ha fel. Dessutom tar det inte hänsyn till något som skrämmer mig och det är risken för terror gällande kärnkraft vilket är värre än "terror" på andra energislag.
En mycket uttömmande argumentation från din sida. Jag ska ta i beaktande vad du sa och fundera på mina ståndpunkter. ;-)
Oj - det är inte ofta man stöter på någon med ett öppet sinne här på internet. :-)
Återkom gärna om du har synpunkter att bolla senare - jag prenumererar på kommentarerna och kan ta upp diskussionen imorgon eller om två år, det spelar ingen roll.
Vad gäller terrorangrepp mm så är jag inte så säker på att förnyelsebara konsekvenser är mindre, iallafall inte generellt. Den värsta energi-olyckan vi haft var Banqiao-dammen där ca 180,000 dog. Det är troligen också betydligt enklare att skölja ut Boden och Luleå i Östersjön genom att spränga Harsprångs-dammen än att både få till en härdsmälta i ett kärnkraftverk OCH en samtidig kollaps av reaktorinneslutningen.
Vi är förvisso immuna mot kärnkraftsolyckor om vi inte har några reaktorer alls, men så länge vi har några så finns risken och risken blir knappast större för att det finns fler reaktorer. Vidare behöver vi reaktorer för att ta fram medicinska isotoper mm.
Sen är världens värsta industriolycka kanske Bhopal i Indien, och där tillverkades gödsel, vilket i någon mening har kopplingar till vissa förnybara bränslen.
Jaja, nu har jag väl tröttat ut dina ögon nog med min käpphäst. Fridens!
Jo, just det: Jag är rätt säker på att förvaringskostnaderna är inkluderade. Dessutom är de internaliserade genom en avgift på 1 öre/kWh kärnkraftsel, vilket beräknas räcka. De flesta länder har den typen av internalisering.
Du som är ekonom är dessutom medveten om den avsevärda skillnaden mellan kostnader som tas "up front" innan intäkterna börjar komma och kostnader som kommer 30 år efter att intäkten genererats.
"För en människa med grundläggande naturvetenskapliga insikter låter tanken om evig tillväxt i en begränsad värld som en komplett omöjlighet, som man bara kan tro på om man antingen är en fullkomlig analfabet i fråga om naturvetenskap alternativt förblindad av ideologiska skygglappar."
http://www.dn.se/debatt/tillvaxt-ett-alldeles-for-luddigt-begrepp-1.1221104
Det intressanta och något som jag tycker du bör fundera på är att Anders Sirén påpekar att utöver de sociala och ekologiska fördelarna, så är bevarande en del av den ekonomiska utvecklingen.
Skicka en kommentar