Anna Carrfors Bråkenhielms resonemang och även andra som jag lyssnat på och diskuterat kring säger en sak: det är viktigt med mångfald i bolagsstyrelser. Eftersom det är bra för företagets utveckling och för affärerna.
Men innebär det automatiskt att det är rätt att kvotera in kvinnor och etnicitet i exempelvis styrelser och på arbetsplatser? Eller att man ska lagstifta om det? Jag tycker inte det.
Mångfald är målet, ett mål som de flesta vettiga människor skriver under på. Kvotering är ett medel. Lagstiftning är ett tvång. Lagstiftad kvotering till bolagsstyrelser är alltså ett medel under tvång.
På 90-talet arbetade många, inte minst företag, med begreppet diversity (mångfald på engelska) där man utvecklade begreppet till att bli en metod för att få mångfald just genom att se på de dynamiska effekterna med bättre affärer och bättre arbetsklimat. Skillnaden mellan diversity och kvotering är förhållningssättet. I det ena fallet ser man målet med mångfald som ett sätt att öka vinsten. I fallet med kvotering spelar det ingen roll hur bolagets vinst eller arbetsklimat påverkas, i bästa fall är det en positiv konsekvens av kvoteringen.
Min slutsats är alltså att många som pratar om kvotering egentligen talar om mångfald, eller snarare att man argumenterar för kvotering i termer av mångfald. Man predikar i så fall för många som redan är frälsta, bland annat jag själv. Problemet är att jag och säkert fler med mig inte sätter likhetstecken mellan mångfald och kvotering.
Kvotering kan nämligen vara kontraproduktivt. Visst kan det fungera i vissa fall men risken finns ju att de som kvoterats in känner sig... inkvoterade snarare än att de känner sig som ett värdefullt tillskott som ska öka vinsten och utveckla företaget.
Skillnaden mellan de olika synsätten är också synen på kompetens. Här finns å andra sidan också problemets kärna när det gäller gubbkulturen i bolagsstyrelserna. Man fattar helt enkelt inte det självklara i vad Anna Carrfors Bråkenhielm och andra kloka personer säger. Man ska ha med kvinnor (och kanske andra grupper som är underrepresenterade) för att de tillför kompetens som är bra för företaget. Men man måste också ha en grundläggande kompetens för uppdraget, något som kvoteringen som metod inte helt tar hänsyn till.
Maud Olofsson svarar på frågor om kvotering till bolagsstyrelser i den stora utfrågningen i Expressen i fredags. Hon svarar: ”Jag är ju själv ansvarig för statliga bolagen och sett till att vi har 50-50 i styrelserna, vi har 35 % kvinnor som ordförande. Vad har jag gjort? Jo, jag har letat i de nätverk där kvinnor finns och jag har ju visat att det går.” Alltså inte kvoterat. Och det går uppenbarligen ändå. Om näringsministern för övrigt vill öka på procentandelen kvinnliga styrelseordförande ytterligare så har hon en fantastisk kandidat i Anna Carrfors Bråkenhielm.
- - -
Nu ska jag lyda Johans råd och lyssna på Percy Barneviks sommarprat från härom dagen. Vem vet, det kanske också ger inspiration till ett blogginlägg?
- - -
Bild: Wikimedia Commons
- - -
Kolla Politometern och Intressant. Läs även andra bloggares åsikter om anna carrfors bråkenhielm, centern, centerpartiet, jämställdhet, kvotering, mångfald, val 2010
0 comments:
Skicka en kommentar