I fredags arrangerade Centerpartiet ett seminarium om stadsbyggnad i Stockholms stadshus. Rubriken var Miljonstaden - Miljöstaden. Inbjudna talare var miljöminister Andreas Carlgren, tekn. dr. Jerker Söderlind som är verksam vid KTH samt Emma Jonsteg från Utopia Arkitekter.
Utopia har ritat ett mycket intressant hus som på ett bra sätt illustrerar Centerpartiets vision om ett tätare och mer miljövänligt Stockholm där man blandar gammalt och nytt - högt och lågt.
Läs gärna referat från Lars Epstein och O-Zone.
- - -
Läs även andra bloggares åsikter om arkitektur, birger jarl, centern, centerpartiet, stadsbyggnad, stadsmiljö, stockholm
2010-05-24
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


7 comments:
...och utanför Östermalm vill Centerpartiet...
nä just det, där har ni inga andra idéer än att bygga en motorväg med en och annan skyskrapa tronande i blickfånget (för att spara grönområden).
Har haft ett par hus med sluttande tomter och kan vittna om svårigheten att köra gräsklippare i 45 graders lutning...
Hur har ariktekten tänkt att den där gräsmattan på taket ska klippas egentligen?
Lisa: Huset kommer, om det byggs, inte att ligga på Östermalm. Nära Östermalm visserligen, men på andra sidan gatan i stadsdelen Norrmalm.
Anonym: förstår du verkligen inte så banala och simpla saker som att "Östermalm" är en anspegling på 1) Stureplanscentern och 2) Stockholms innerstad?
Om din kommentar var ett försök att försvara Centerpartiets stadsbyggnadspolitik så var det tämligen lamt försök.
Nä, tala hellre om vad Centerpartiet har för visioner och idéer för ytterstaden som faktiskt utgör merparten av Stockholms invånare och beyggelsemassa. Väljarna väntar på besked (Per).
Lisa, jag tycker att dina kommentarer väcker en annan intressant fråga - vad vill du själv?
Jag tvivlar inte för ett ögonblick på att du vill någonting eller att du säkert har en del egna idéer. Men eftersom du aldrig kommer med vare sig konstruktiv kritik eller feedback utan bara försöker hitta fel och brister i det som skrivs här blir det inte så intressant att läsa det du skriver.
Vad vill du själv, Lisa?
Hej Magnus Orest. Jag tror jag kommer göra dig besviken men om du är välvillig och aktivt försöker förstå vad jag menar så kanske det går.
Om du nu kan nöja dig med det enkla svaret och läsa länkarna samt det som ligger bakom det som där skrivs så kan du återkomma om du vill ha förtydliganden.
Men detta kan jag säga här och nu:
I motsats till Yimby och Per Ankersjö så har jag ingen doktrin som jag dogmatiskt anser att man måste följa. Jag vet också att både jag, Yimby och Per Ankersjö med 100% säkerhet kommer att ha fel. Men det är en historisk-filosofisk fråga som vi kanske inte kan ta här.
Jag ansluter mig lite vagt till Kuhns paradigmbegrepp när jag hävdar att vår tid och det samhälle vi lever i i dag inte har något entydigt (stadsbyggnads)paradigm som vi följer. I motsats till 1800-talets borgerliga stenstad eller modernismen, eller för den delen det despotiska romarriket och diktaturens Gustavianska stil.
Jag ansluter mig även till Lefebvres analys och problemformulering av städerna genom att hävda att den främsta drivkraften bakom städernas omvandling och utglesning är industrialismen och kapitalismen, ivrigt påhejade av socialismens krav på rättigheter för arbetarna och krav på en god generell bostadsstandard.
Jag anser, i likhet med Lefebvre och kanske också Karin Bradley, att en återgång till ett gammalt paradigm, som exempelvis en ökad kommersialisering och varufiering av städerna (som ex märkesbyggnader och attraktivitet) eller anammandet av en dåtida stadsbyggnadsideologi a la Yimby, är en återvändsgränd och en rädsla för det nya. Varje tid skapar sitt eget rumsliga sammanhang som Lefebvre kanske skulle ha sagt. Yimby, Nimby och Per Ankersjö är uttryck för gammal hederlig samhällelig dödsångest och en banaliserad förenkling av hur sociala relationer fungerar.
Industrialismen som ekonomisk struktur är förbi. Vi står i ett vägskäl där kanske kunskapsekonomi eller tjänsteekonomi är det som kommer att gälla, troligen inte. Samtidigt sker en parallell rörelse mellan å ena sidan globalisering och å andra sidan regionalisering. (jfr Castells) Ur detta kommer behovet av att vilja platsmarknadsföra sig och jämföra sig med andra städer, "sätta staden på kartan". Att som Per Ankersjö göra det lätt för sig och lyfta fram den redan fungerande, innerstaden, och påstå att han gör det bättre och är framåtsyftande, är bara skrattretade och klåfingrigt.
Utifrån det faktum att varje tid skapar sina bebyggelsemiljöer utifrån de förutsättningar och behov som finns då, vid varje givet tillfälle, så finns det också per definition kvaliteter i alla miljöer och all bebyggelse som man bör ha som utgångspunkt när man vill gå in och förändra något. Tror man inte det så lever man i villfarelsen att det bara är en själv som vet vad det är att vara mänsklig. Något mer skrämmande kan iaf inte jag tänka mig. Det var det som var Hausmanns/Napoleons och modernismens ideologi.
Att som Yimby och Per Ankersjö och Napoleon vilja ersätta det befintliga med något nygammalt leder bara till problem. Hur många turn-arounds och viljor att utplåna det fula har vi inte sett under de senaste århundradena? Det är ett maktspråk utan dess like.
I fallet med Förbifarten så är både kombinationsalternativet och Diagonal ulvsunda bättre lösningar för ett hållbart samhälle, där håller jag med SIKA, länsstyrelsen, Vägverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, KTH, Chalmers, Naturvårdsföreningen mfl.
Tät stad, javisst! Men ärligt talat, är nykonservatism det bästa vi har att komma med, och tror vi verkligen att den industriella kapitalismen kan ersättas med upplevelseekonomi?
Jag tror att Yimby skulle kunna uppskatta Ruskins sätt att analysera arkitektonisk kvalitet. Lästips The stones of Venice.
I övrigt:
http://en.wikipedia.org/wiki/John_Ruskin
http://en.wikipedia.org/wiki/Henri_Lefebvre
http://sv.wikipedia.org/wiki/Manuel_Castells
http://www.eurozine.com/articles/2007-06-28-peck-sv.html
http://en.wikipedia.org/wiki/Kim_Dovey#Books
Glömde påpeka det självklara: Per Ankersjö är en makthavare som ganska bestämt driverfrågan om hur staden ska utvecklas. Att en sådan person inte kan redogöra för hur han ser på merparten av Stockholms bebyggelse och hur den ska hanteras ska ingen annan ställas till svars för. Det är enbart han som är svaret skyldig, inte minst när motsägelserna står som spön i backen och han kommer med obelagda påståenden som att höga hus är nödvänidga för en tät och miljövänlig stad.
Skicka en kommentar