2010-04-23

Men snälla rara söta någon


Vad är det med dem som ägnat de senaste 20 åren av sina liv åt att stoppa alla planer på att bygga om Slussen? Rostiga vinkeljärn trillar ner i huvudet på folk. Att gå under den söndervittrande betongen är som att spela rysk roulette. Det ser på sina ställen ut som en hyllning till Berlinmuren. Tyskarna hade den goda smaken att avhandla sin betongskapelse ungefär i samma veva som det första beslutet togs om att bygga om Slussen.

Jovisst är utsikten vacker från Slussen. Men den är också vacker från Katarinavägen, Fjällgatan, Skinnarviksberget och hundratals olika ställen i staden. Utsikten finns kvar. Naturen förändras inte - men staden måste få göra det!

Dagens "debattartikel" av Eva Eriksson (vem debatterar hon med? Det är ju knappast någon av "fel" åsikt som får lufta sina synpunkter i SvD Kultur) bjuder inte mycket nytt, det är samma gamla uppvärmda soppa som vi fått oss serverade många gånger länge:

"Frågan är då vad som nu ska hända med den planen. Skönhetsrådet har gett ett kraftfullt svar. Den bör kastas i papperskorgen."

Wow. Som om det vore något nytt med att Skönhetsrådet är emot någonting...
- - -
Rekommendation: om du inte redan läst YIMBYS yttrande om Slussen - gör det genast (hos YIMBY snodde jag också bilden)!
- - -
Andra bloggar om , , , , , ,

12 kommentarer:

Lisa sa...

Men snälla söta rara du med persikofärgade kinder. Erikssons artikel handlar inte om staden inte ska förändras utan hur det ska förändras.

Att förändra bara för förändringens skull är väl knappast ett bra sätt att ta sig an stadsbyggandet.

Det är ju också skönhetsrådets inställning som om du hade bemödat dig att läsa deras yttranden hade varit ganska självklart.

Om du vill föra en diskussion kring stadens utveckling så bör du någon gång argumentera utifrån nån form av kvalitets- eller värdebegrepp.

Ett mer rättvisande citat från artikeln och kritiken skulle då vara:

"Planförslaget ”nonchalerar platsens egenart till förmån för en utslätad lösning som skulle kunna återfinnas i vilken stad som helst som är genomfluten av en flod”, skriver det bland annat. Det är på pricken vad det handlar om, av en unik plats blir något betydligt mer trivialt."

Eller varför inte försöka bemöta de kvalitativa argumenten som tas upp i artikeln?

Men det är klart, vill man trivialisera och reducera stadsbyggandet till nytt vs gammalt, högt vs lågt så är ju ytligheten en av de få framkomliga vägarna.

Lisa sa...

Lite helgläsning till dig Per!
Nästan exakt samma poäng som Eriksson anför. Tänk att så många kan vara emot förnyelse...eller?

http://www.bdonline.co.uk/story.asp?sectioncode=427&storycode=3162340&channel=783&c=2

Herbert, Tingesten sa...

Fast Jonathan Glancey tycks inte ha läst på så bra, han verkar tro att allt nytt som ska byggas i Stockholm kommer att vara i en och samma (internationella) stil. Det sorgliga är att hans artikel används som ammunition mot just de projekt som sticker ut lite, så att effekten blir precis motsatsen till den önskade: Mer slätstrukenhet och fegande.

Eva Eriksson har tyvärr också ganska dålig koll för att vara arkitekt. För att citera min kommentar i SvD:

Några Eva Eriksson-citat jag undrar över:

"Den tar kål på en del av stadens själ." Om en stockholmsarkitekt på fullaste allvar hävdar att en enorm modernistisk motorvägskorsning i betong utgör "stadens själ" så blir jag nästan mörkrädd.

"Nybyggnaderna tornar upp sig i planen så att de bildar en mur framför en av stadens mest magnifika utsikter." Om en arkitekt inte kan läsa en enkel plankarta och lyckas undgå att se den 600 m långa utsiktsterrassen som ska byggas ovanför kajen så är det ännu större anledning till oro.

Skärpning, Eva!

Johan Westerholm sa...

Per

Bilden sade allt. :)

Bra där

mvh

Johan

Lisa sa...

Herbert, Slussen sticker väl knappast ut.

Herbert, sa...

Lisa: Det vet vi ju inte ännu, vi har bara sett skisser så långt. Det vore förstås kul att se vad resultatet skulle bli om Foster fick helt fria tyglar, men jag misstänker att ny spännande arkitektur inte är vad Eva Erikssons vill främja med artikeln, hennes undertryckande av varje fördel med förslaget och hennes felaktiga påståenden om utsikterna antyder snarast motsatsen. Oavsett syftet så tjänar artiklar av det här slaget bara till att underblåsa nejsägarattityden och ge oss än slätstruknare arkitektur i världens fegaste stad.

YIMBY och jag har föreslagit ändringar som skulle göra stor skillnad, vad tror du om dem?

http://www.yimby.se/2010/04/yimby-lamnar-in-yttrande-_895.html

Lisa sa...

@Herbert,
Att Yimby anammar klassiska antikvariska och antika (Vitruvius) perspektiv och metoder är bra och helt naturligt. Det är ett utomordentligt bra och nödvändigt sätt att förstå en plats eller byggnads förutsättningar för att nytillskott ska kunna bli långsiktigt hållbara och bra. Ibland benämns detta som att identifiera platsens själ, genius loci. Jag tolkar Yimbys intresse för detta synsätt som en konsekvens av kritiken mot modernismen som ju hävdade historiens slut. Samma angreppssätt har naturligtvis också Fosters haft men kanske har de identifierat fel/andra karakteristika vilket beror på att stadsbyggnadskontoret missat att formulera utgångspunkterna och visionerna på rätt sätt (vilket leder tillbaka till den kritik som Jonathan Glancy, Eva Eriksson och Skönhetsrådet formulerar).

Genom att undersöka hur bebyggelsen historiskt varit anpassad till platsens topografi är ett steg på vägen. Yimby går dock inte hela vägen och drar sig dessutom mot den Helgo Zettervallska stilrestaureringprincipen som innebär att man tror att dåtidens ideal och arkitektur kan föras över till nutidens och förfinas. Något som alltså inte ska blandas ihop med att utgå från platsens grundläggande karaktär. Därmed bortser man från många aspekter av platsen, ex hur vägar och infrastruktur också varit förutsättningar för bebyggelsen samt hur det befintliga Slussen de facto också har egenskaper som är fortsättning av de historiska förutsättningarna.

Att flytta ut stadsfronten till vattnet hör mer hemma i en nyanlagd renässansstad såsom St. Petersburg eller Göteborg. Stockholms, och inte minst Slussens karaktär är helt annan där bebyggelsen och gator är placerade så att det skapas öppningar och inblickar förbi den yttersta bebyggelsefronten och skapar det djup i stadsbilden som många värdesätter. Det gäller såväl Slussen, Kungsholmen som platsen där nu Waterfront building står och blockerar.

Slussen är därtill inte en plats som man måste uppehålla sig vid eller två skilda öar utan ett stråk, vadställe, förbindelse. De utblickar som kritikerna anser försvinna kan inte ersättas av Fjällgatan eller utsiktspunkter där man står stilla. Utblickarna och öppenheten upplevs i rörelse inte som stillastående. Fosters förslag

I det stora hela håller jag med Eva Eriksson och Skönhetsrådet. Förslaget förenklar funktioner och renodlar platser att stanna upp på, handla på, fika på, i sådan utsträckning att platserna banaliseras. Den framflyttade begyggelsefronten är ex på det. Dagens Slussen har ett mer komplext samband mellan stråk, handel och torg som är bättre anpassad till platsens förutsättningar och funktion.

Det absolut största problemet som Yimby förvänande nog inte tar upp mer än övsersiktligt är norrsidan nere vid vattnet. Att skapa ett nytt Sergels torg med trafikseparerade gångbroar, underbyggda platser hör mer hemma på Sergels torg som med sina förutsättningar och läge bättre kan hantera den typen av utformning. Man behöver bara titta på Galatabron som anges som referens för att inse att det inte är en väl fungerande stadsmiljö, iaf inte på en plats som Slussen.

Men visst finns det bra saker. Nyskapade torg i perfekt söderläge är en tex av de största förtjänsterna med liggande förslag.

Varför ska Slussen behöva vara spektakulär, varför kan Slussen inte få vara Slussen?

Herbert, Tingesten sa...

Det spektakulära är väl just det genius loci du talar om. Det är säkert inte omöjligt att bygga något fullständigt trivialt och ospännande, och Eva E:s artikel manar på i den riktningen trots att hon kanske inte inser det själv, men innerst inne hoppas jag nog på något som tar tillvara platsens förutsättningar och får mig att tänka "wow!" varje gång jag passerar.

Några invändningar mot punkter i ditt långa inlägg:
• Galatabron fungerar väl alldeles utmärkt som stadsmiljö med sin blandning av motortrafik, spårvagnar och strida strömmar fotgängare blandat med fiskare och sina restauranger i nedervåningen? Har du varit där?

• Dagens Slussen har mycket mer gemensamt med Sergels torg än det nya förslaget (bilar ovanpå, fotgängare under, mörka prång, funktionalistisk betongestetik). Närmaste parallellen till Fosterförslaget tycker jag är området runt S:t Eriksbron: En hög sockel med en bred terrass ovanpå, en strandpromenad längst ner, och trappor som förbinder dem, plus en gatu/tunnelbanebro i det övre planet. Största skillnaden är att sockeln är arkitektoniskt integrerad med husen som står ovanpå.

• Du har synpunkter på att flytta ut stadsfronten närmare vattnet därför att Slussens karaktär traditionellt varit en annan. Givet att trafikleden ligger där den ligger, och därmed överdäckningen, menar jag att det problemet löses bäst genom att dra husfasaderna ner till kajnivån, differentiera storlekarna så att husen närmast vattnet ges en mindre skala, och arrangera husen så att de "klättrar" diagonalt uppför branten, och givetvis att åstadkomma glipor mellan husen (i tillägg till de sex gatorna) så att djupet framgår.

• Varken YIMBY eller jag förespråkar någon speciell byggnadsstil (även om jag personligen är svag för tinnar och torn) så Helgo Zettervallargumentet är inte relevant.

• Utblickarna blir som allra bäst från Slussenterrassen, ett helt nytt öst-västligt nästan kilometerlångt gångstråk som förbinder Katarinavägens mitt (just där utsikten skyms bakom KF-huset idag) med gångbron längs Centralbron, via den förlängda Götgatan och den nya gångbron samt gatubron. Min gissning är att det blir lika populärt bland stadens flanörer som Strandvägen.

Lisa sa...

Herbert,
Jodå jag har varit både på och under Galatabron. Helst på eftersom under är en sisådär miljö som egentligen bara leder fram till trappan upp. Restaurangerna under är inte så inbjudande som man kan tro, särskilt inte i ett nordiskt klimat.

Helgo Zettervallargumentet har inte bäring på en viss arkitektonisk stil utan på ett konservativt tankesätt som bygger på att dåtidens ideal ska utgöra utgångspunkt även för vår tid och att samtiden kan förfina och utveckla dåtidens sociala och normgivande villkor. Arkitektur är ett medel och uttryck för detta. Det är delvis en del av bevarandets och min grundinställning men också stora delar av de argument som Yimby, Per Ankersjö mfl för fram när ni ex hävdar att ”eftersom höga hus har en lång tradition i Stockholm så kan man fortsätta bygga dem” eller ”eftersom husen historiskt har klättrat uppför berget förr bör man fortsätta bygga så”.

Visst har dagens Slussen likheter med Sergels torg, de är ju både sprungna ur samma tid. Så det är inte så konstigt. Det finns dock kvaliteter även i modernismens stadsplanering och arkitektur som faktiskt visar sig i både Slussen och Sergels torg. Det enkla och smidiga sättet att ta sig mellan gamla stan och Slussen, där handel, öppna ytor/mötesplatser intirkat är integrerade med varandra är ett exmpel. Att man däremot anammar det som inte funkar så bra i det nya förslaget för Slussen kan väl inte komma någon till gagn? Estetiken är underordnad så det spelar ingen roll om det utförs i röd slamfärg, stormaktsgul puts eller betong. Hela Slussen idag är väl en enda stor arkitektoniskt integrerad sockel? Det är ju det som är hela poängen.

Flanerandet tillhör den borgerliga 1800-talsstaden vid Strandvägen och inte den medeltida eller moderna staden som Slussen utgör.

Min kritik mot att stadsfronten flyttas har visserligen sin grund i att det historiskt inte är så men argumentet för att bibehålla det är att det bäst tar tillvara platsens och stadens kvaliteter och att nytillskott bidrar och inte motverkar platsen.

Spektakulär är inte synonymt med genius loci. Det kan lika gärna vara det lågmälda och intetsägande som gör att platser fungerar och är omtyckta. Personligen anser jag att man bör vara återhållsam med att hävda genius loci i allt för lång utsträckning eftersom det i grunden är ett essentialistiskt sätt att se på relationen mellan fysisk miljö och människa. Det finns dock grundläggande strukturer och karaktärsdrag i varje plats och byggnad som är identifierarbara och i hög grad de som skapar förutsättningarna för platsen. De bör man följa. En stadsfront i direkt anslutning till vattnet, med eller utan glipor är inte en sådan utan snarare något som går på tvärs mot det som gör platsen till just den platsen. Att bryta mot sådan fundamenta är att i likhet med modernismen hävda historiens slut.

Herbert, Tingesten sa...

Några punkter som förefaller mig inkonsekventa i ditt resonemang, Lisa:

"Man behöver bara titta på Galatabron som anges som referens för att inse att det inte är en väl fungerande stadsmiljö".

Jag har varit där och tycker det är en ypperligt fungerande stadsmiljö (även om restaurangerna under bron är onödigt dyra). Det märkliga är att du tar Galatabron som exempel på en trafikseparerad miljö, vilket den inte alls är, inte på minsta sätt. Det är också synnerligen märkligt att du anser att dagens Slussen med sina mörka gångtunnlar inte är trafikseparerad men att Fosterförslaget, där all yttrafik förlagts i samma plan är det. Är det gångbron och cykelbron du tänker på? De finns bara för att det ska vara bekvämt att ta sig från Gamla stan till Södermalmstorg, något som kräver att man tar långa omvägar idag om man kommer från Munkbrohållet - även om du får tycka att det är "enkelt och smidigt" om du vill.

"Hela Slussen idag är väl en enda stor arkitektoniskt integrerad sockel? Det är ju det som är hela poängen."

Nej, Slussen är förvisso inte integrerad med arkitekturen runtomkring (som den är i exemplet jag gav dig, området runt S:t Eriksbron). Det är nog faktiskt svårt att hitta någon plats i Stockholm där det (åtminstone för en icke-arkitekt) skär sig mer. Mitt exempel handlade hursomhelst om hur sockeln kan utformas så att den upplevs som en integrerad del av huset den bär upp, och det finns ju inga hus på den sockeln idag (utom Kolingsborg och restaurang Strömmen).

"Flanerandet tillhör den borgerliga 1800-talsstaden vid Strandvägen och inte den medeltida eller moderna staden som Slussen utgör."

Det tror jag inte dagens flanörer bryr sig ett skvatt om. Bygger man ett första klassens flanörstråk (från Centralbrogångbanan till trappan vid Katarinavägens mitt) så går nog folk där oavsett vilka arkitektteorier som säger att de inte borde.

"Yimby [...] drar sig mot den Helgo Zettervallska stilrestaureringprincipen som innebär att man tror att dåtidens ideal och arkitektur kan föras över till nutidens och förfinas [...] när ni t ex hävdar att ”eftersom husen historiskt har klättrat uppför berget förr bör man fortsätta bygga så”. I nästa mening ger du uttryck åt åsikten att det finns "grundläggande strukturer och karaktärsdrag i varje plats och byggnad som är identifierarbara och i hög grad de som skapar förutsättningarna för platsen. De bör man följa. En stadsfront i direkt anslutning till vattnet, med eller utan glipor är inte en sådan utan snarare något som går på tvärs mot det som gör platsen till just den platsen."

Låt oss titta på de grundläggande strukturerna och karaktärsdragen hos denna specifika plats: En brant sluttning ner mot vattnet. Gator drar man under sådana omständigheter oftast diagonalt, och därmed följer också en diagonal och "klättrande" struktur på bebyggelsen. YIMBYs och mitt förslag är just att ge den nya bebyggelsen denna struktur, som dels dikteras av höjdskillnaderna och dels av den andra "naturgivna" förutsättningen, trafikleden som ska däckas över, vilket framtvingar ett val mellan att dölja den med en stadsfront (YIMBY) eller att utforma den som en mur (Foster). Du anser å din sida att det är en naturgiven förutsättning för platsen att man inte bygger hus ner mot vattnet, av det enda skälet att så har man aldrig gjort på just den här platsen, om jag förstår dig rätt.

Lisa sa...

Hej Herbert, mina argument är nog mer av en blandning av din efterfrågade recension av Yimbys förslag och översiktligt resonemang om själva platsen än inkonsekventa påståenden.

Jag anser t.ex inte att platsen enbart dikteras av naturgivna förutsättningar som ska följas slaviskt, eller att som Yimby hävda att bara för att något funnits tidigare så måste det se ut så idag. Det för med sig att hus inte måste klättra upp för berg bara för att de en gång gjort det (vilket de heller inte gjort på just Slussen), och att man inte behöver bygga höga hus bara för att de byggts tidigare, eller att en viss stadsplaneform behöver kopieras bara för att den fungerat en gång i en annan tid med andra förutsättningar. Däremot finns det drag som kan identifieras genom att platsen historiskt analyseras. Om man inte avser att riva av hela staden så måste man förhålla sig till dessa befintliga förutsättningar för att det nya ska fungera i sitt sammanhang.

Slussen har varit bebyggd på olika sätt men det som alltid har varit platsens funktion är rörelse och att ta sig över eller igenom näset (den enda vägen över låset till Mälaren), ytan framför bron är t.ex. en entré till den gamla staden. Tillsammans med de topografiska förutsättningarna och den lokala traditionen att inte bygga stadsfronter som man gjorde i renässansstäder som ligger på lera, har medfört att Slussen har fått en öppenhet som i dag är en av de faktorer som jag anser att man måste ta hänsyn till om det nya ska fungera.

Dagens Slussen, hur trafikseparerad den än är, och hur betonggrå den än är, tar bättre hänsyn till att människor ska röra sig över och under. I sin form anknyter den till näset och förstärker därmed riktningen över vattnet i nord sydlig riktning. Dagens Slussen blandar handel, trafik, öppna platser, mötesplatser utan att hindra Slussens huvudsakliga funktion, att röra sig.

Både Fosters och Yimbys förslag vill att människor ska vistas på Slussen. Att man ska stanna upp eller möjligen flanera. Platserna som skapas för detta renodlas till den grad och blir banala. De finns en viss riktning kvar i förslagen men i huvudsak vill man att Slussen ska bli en plats där man stannar. Att flytta stadsfronten och skapa rum bakom är ett led i detta.

Medan de nya förslagen vill tona ned allt som skapat och fortfarande är Slussen nämligen trafik, förstärker det befintliga Slussen samma sak. Att bejaka människors rörelser med målpunkter bortom en Slussen, även när man inte söndagsflanerar borde vara utgångspunkten för ombyggnaden av Slussen.

Att Galatabron skulle vara trafikseparerad har jag nog aldrig sagt. Jag ar däremot hävdat att Slussen fortsätter vara det samt att de underbyggda broarna kommer att bli ett nytt Sergels torg. Det som inte funkar i vare sig befintliga Slussen eller Sergels torg lyfter Fosters och Yimbys förslag fram som en ”ny kvalitet”

Herbert, Tingesten sa...

Ja, är det funktion, tradition eller topografi som ska styra? Om du tittar närmare på YIMBY:s yttrande så ser du att det inte alls är något ensidigt ställningstagande för lösningar som dikteras enbart av traditionen, tvärtom är platsens funktionella och fysiska förutsättningar helt avgörande, i det att trafikledens 3-våningarslåda ligger där den ligger och måste integreras i varje realistisk lösning, och de två nivåerna måste också förbindas med varandra. Traditionen ger oss möjligheten att gestalta lådan som något annat än en hög mur med utvändiga trappor och det är den möjligheten YIMBY-förslaget pekar på.

Det är f ö inte sant som du säger att bebyggelsen aldrig gått ända ner till vattnet vid Slussen eller att den aldrig "klättrat" uppför branten. Det gjorde den så sent som på 20-talet och det behöver du bara titta på bilder från Stadsmuseet eller Stockholmskällan för att förvissa dig om:
http://www.stadsmuseum.stockholm.se/samlingar.php?artikel=23&bild=4&sprak=svenska

Du framhåller det som en svaghet i Fosterförslaget att det tonar ner trafikens betydelse, men det är en realitet att trafikens betydelse är mindre än idag (titta gärna på bilder från 50-talet, med enorma bilflöden) och den målsättningen är också en av projektets grundförutsättningar. Man behövde inte längre ta hänsyn till segelfartyg med höga master när nuvarande Slussen byggdes, därför kunde man med gott samvete slopa de öppningsbara broarna. Vi behöver inte heller hålla fast vid en överdimensionerad och till stora delar överflödig trafikapparat, speciellt inte av ideologiska skäl.