2010-02-21

Om lathet och checkhäftespolitik

Johan Westerholm skriver ett intressant inlägg som är ett frontalangrepp, inte mot mig personligen så mycket som borgerlig politik och liberalism i allmänhet. Han tar avstamp i min bloggpost om Socialdemokraters köplusta med skattepengar, där jag i likhet med Johan Hedin, Niklas Lindgren, Apelsineld, FP i Nacka, Magnus Andersson och Värmdöbävrarna (!) men till skillnad från Emil Broberg - anser att en regering inte ska skvätta skattepengar så fort det gnys i ett enskilt företag.

Ska staten då ta sin hand från företagen? I princip ja. Men det förutsätter att staten inte från början belastat företagen med ett mastodontlikt regelsystem som kostar dem miljarder årligen, en massa olika skatter och gammalmodiga arbetsrättsregler. Därför: i praktiken nej. Men det man absolut INTE ska göra är att välja ut vissa storföretag framför andra och pumpa in pengar i dem. Just denna typ av "näringspolitik", en checkhäftespolitik, verkar vara synnerligen populär hos socialdemokrater. Den politiken har testats av både vänsterregeringar och borgerliga regeringar och den fungerar inte långsiktigt. Däremot innebär det att man allokerar skattepengar från välfärd till företagsstöd riktat till de företag som har duktigast PR-konsulter.

Johan för sedan resonemanget vidare till friskolor och välfärdsföretagande, alltså företag som verkar inom områden som är finansierat av det allmänna. Ibland på entreprenad och ibland inom ett valfrihetsystem. En gammal socialdemokratisk käpphäst där en djup klyfta inom S uppenbarade sig i somras när arbetarkommunen i Stockholm och länsdistriktet blev öppet osams om friskolor.

Visst är skattefinansierad verksamhet attraktiv för investerare. Den påverkas inte av konjunkturer på samma sätt då vi ju behöver vård, skola och omsorg även i dåliga tider. Den påverkas framför allt av demografi. Det dessa investerare, kapitalister, gör är att de klarar av sådant som politiker i decennier misslyckades med, att effektivisera hela sektorn. Det innebär förstås vinst (eftersom den är drivkraften) men också i förlängningen att vi kan använda skattepengarna bättre. De räcker till mer. Eller så kan man sänka skatten och skapa mer egenmakt hos medborgarna.

De flesta företag vill gå med vinst. Socialdemokrater ser detta som ett problem. Jag ser det som en möjlighet. En näringspolitik författad av ett parti som inte vill att företag ska gå med vinst, eller att vissa företag inte ska få det, lär inte få många företagarröster eller röster från personer som tror på och vill ha riktiga jobb. Trots en svulstig checkhäftespolitik.
- - -
Andra bloggar om , , , , , , ,

6 comments:

Johan Westerholm sa...

Per

Du bekräftar med din postning vad jag anade. Och du missar pudelns kärna. Jag har haft förmånen att vara med och försöka resa kapital till FoU intensiv verksamhet vilket jag inte ser att du är helt bevandrad i.

Det är ett problem med att resa kapital till FoU-intensiv verksamhet. En verksamhet som i såväl Astras som Scanias fall sysselsätter 10 000 tals individer.

Du ger inte några ledtrådar till hur detta kapital skall resas i Sverige. Inte alls. Och om detta kapital reses i till exempel USA eller Schweiz kräver oftast investorer att verksamhet förläggs i dessa länder. Jag kan personligen peka ut ett flertal finansiella aktörer som ordagrant ställer detta som absolut krav.

Jag är av uppfattningen att företag skall gå med vinst. Det är naturligt eftersom jag själv har den bakgrund jag har.

Så fungerar det. Och med detta som grund ser vi hur till exempel Tyskland agerar för att få såväl riskvilligt kapital som arbetstillfällen stanna i Tyskland. Frankrike är en annan dominerande aktör inom områden där vår industri förväntas konkurera.

Detta är realiteter som vi måste förhålla oss till. Kom med konkreta förslag, eller ännu hellre, följ med mig på nästa investeringsrunda. Då får du tillfälle att visa om du kan simma lite på djupt vatten.

"Show us how it is done"

mvh

Johan

Niklas Lindgren sa...

Johan, kan du inte själv mer konkret bevisa hur och varför specifika fringisar till enskilda marknadsaktörer i kombination med socialdemokratisk högskattepolitik skulle vara bättre än generellt bättre marknadsförhållanden

Johan Westerholm sa...

Niklas

Nu ställer jag en specifik fråga till Per. Men ok.

Vad jag pekar på är problematiken att resa kapital till FoU intensiv verksamhet. De produkter som går på export och därmed ger bidrag till en positiv handelsbalans.

I dagsläget slåss Carema på samma kapitalmarknad som till exempel Astra. Carema levererar en omedelbar 10 % avkastning till sina investorer emedan Astar först efter 5-10 år av kliniska tester som, om godkända, kan leverera vinst. Om underkänd, "sunken cost".

Amerikanska och engelska pensionsstiftelser är idag de som är mest benägna att investera i svensk teknik. Men. De ställer idag krav på överföring av källkoder, rättigheter och produktion till sina hemmamarknader. Astra kan mycket väl resa denna form av kapital för att tillgodose sina aktieägares intressen men kortisktigt tappar man tempo med kompetensöverföring till andra länder. Tappat tempo är tappade marknadsmöjligheter vilket inte aktieägarna alltid tycker är så kul.

Vi måste lösa detta om vi vill ha denna spets i vår industri. Vill vi inte det utan hellre satsa på skattesubventionerade hushållsnära tjänster, vård- och omsorgsföreta så ok. Men dessa kräver skatteintäkter för sin finansiering.

Så frågan är egentligen: Vill vi ha en exportindustri eller inte? Och om vi vill det, hur skall den finansieras när det kommer till FoU?

Dagens tendenser är oroväckande. Och för att vara tydlig, det är inte denna regering som skall lastas helt och hållet för detta, vi har vårt ansvar i hur vi valt att förhålla oss gentemot EU regelverk. Tyskland, Frankrike och England har en något annorlunda tillämpning när det kommer till skyddet för sin egen industri.

Johan Westerholm sa...

Niklas

Tillägg: (S) tog på sin kongress beslut om att förmögenhetsskatt skall kunna kvittas fullt ut mot investeringar i FoU-intensiva företag.

Det är ett mycket konkret förslag som skulle underlätta för sådan som jag. Jag har i dagsläget ett delägarskap i ett företag med 20 anställda. Och som under våren kommer behöva resa kapital för FoU. I konkurens med vårdföretagen....

Niklas Lindgren sa...

Johan,
Jag är själv verksam inom en bransch som är synnerligen FoU-tät, och som har viss bäring för denna diskussion, nämligen medicinsk forskning. Intressant nog stämmer det att många medicinska företag förlägger vissa av sina forskningscentrum i USA. Men det beror inte på krav från amerikanska pensionsfonder, utan snarare på att det är där de främsta universiteten ligger. Därmed finns det både forskare för anställning och akademiker att samarbeta med nära till hands. Det är snarare sådana mer strukturella faktorer som varit avgörande var dessa centrum skall ligga. Intressant nog var det något Perssons sosseregering verkligen var katastrofala på, genom att slussa forskningsresurser från våra bästa universitet till nya landsortsuniversitet utan möjlighet till att skapa kvalitativ forskning, vilket därmed undergrävde Sveriges strukturella bas som forskningsnation. Förövrigt en politik som alliansen har rättat till med besked efter 2006. Och jag kan tillägga att ett djurförsöksfientligt miljöparti i en rödgrön regering 2010, knappast skulle förbättra dessa strukturer.

Sedan om Astra skulle fall för att det går att investera i andra branscher med just snabbare avkastning (likt ditt exempel med carema), så skulle det inte finnas någon sådan industri någonstans. Det tar ca 15-25 år att få tillbaks pengar som satsas på forskning på ett läkemedel. Det är ett internationellt problem som dessa företag löst, utan staters inblandning, med eller utan svenska vinstdrivande vårdgivare. Orsaken är att vinstmöjligheterna är betydligt större inom pharma i jämförelse med en så personaltät bransch som vård.
Vidare har jag svårt att se din koppling till hushållsnära tjänster, och anser heller inte att det är en rättvis bild att kalla den ” skattesubventionerad” med tanke på att det snarare har varit en dysfunktionell högskattepolitik från sossarna vilket gjort det omöjligt att använda hushållsnära tjänster lagligt.. dessutom är det ju en allianspolitik som ditt eget parti nu skall fundera på om de tycker det är bra... Om du ogillar slöseri med skattebetalarnas pengar kan du ju kasta ett getöga på dina allianspartier som vill ha friår och annat..
Ps angående de ditt tillägg, varför inte bara skippa förmögenhetsskatt rakt av?

Med vänlig hälsning
Niklas

Anonym sa...

"Visst är skattefinansierad verksamhet attraktiv för investerare. Den påverkas inte av konjunkturer på samma sätt då vi ju behöver vård, skola och omsorg även i dåliga tider. Den påverkas framför allt av demografi. Det dessa investerare, kapitalister, gör är att de klarar av sådant som politiker i decennier misslyckades med, att effektivisera hela sektorn. Det innebär förstås vinst (eftersom den är drivkraften) men också i förlängningen att vi kan använda skattepengarna bättre. De räcker till mer. Eller så kan man sänka skatten och skapa mer egenmakt hos medborgarna."

Skolan, omsorgen, personlig assistans och Apoteket.

Jag har varit förhoppningsfull varje gång som det pratas om privatisering. Tyvärr så tror alla ideologi-kramare att så fort det handlar om "privatisering" så blir allt bra. I vissa huvuden finns inte variabler som kompetens och kunskap.

Samma naiva tro på att vinstdrivande företag per automatik kommer göra någonting bättre, bara för att ens egen ideologi säger så.

Om staten baserar sina bidrag till privata aktörer med "tics", d.v.s en fast kostnad per tillfälle, timme, elev eller va det nu kan tänkas vara, då kommer resultatet på en fri marknad alltid vara densamma.

Det har visat sig utan någon som helst tveksamhet i på alla områden där privata företag släpps in på förut stängda marknader. Snabbt visar sig en total och fullkomlig okunskap hos makthavare, samt en uppföljning och en analys av förslagens påverkan som får mig att häpna.

Till slut sitter de privata företagen med de patienter som kostar minst, de brukare som drar minst resurser, de läkemedelstransporter som kostar minst pengar och de elever som behöver minst stöd.

Kvar står stat, kommun och landsting med samma ansvar - vård, skola och medicin åt alla. Men man har förlorat hela den marknadsandel som är lönsam. Kvar finns alla "dyra" kunder.

Det är i ett sådant läge som alla ideologi-kramare tar fram statistiken och påvisar hur bra deras förslag är.

//Per L