Året var 1965. Brylcreem, rutiga kjolar och en sprakande radio som spelade låtar som Rolling Stones' "Satisfaction", Sonny & Chers "I Got You Babe" och Supremes' "Stop! In the Name of Love".I politiken var Tage Erlander statsminister och lösningen på bostadsproblemet var att bygga miljonprogramsområden med prefabricerade betongblock och utan någon större tanke på kvalitet, mångfald eller trivsel. 1965 var året då miljonprogrammet sjösattes.
Nu är året 2010. Mona Sahlin vill bli statsminister och tillsammans med sina kumpaner inom den rödgröna vänsteroppositionen lanserar hon sin nya bostadspolitik: Miljonprogram 2.0. Eller Miljardprogrammet som SvD:s ledare kallar det.
Utan att åtgärda skälen till varför det byggs så få hyresrätter (det lönar sig sämre) så är det istället nostalgi som gäller: tillbaka till en tid då man expanderade det offentligt ägda Sverige. Strunta i marknaden och pumpa in statliga och kommunala pengar för att upprätthålla en konstgjord marknadssituation.Nej, vad vi behöver är en diskussion om hur vi gör det lönsamt och intressant för privata företag att bygga hyresrätter. Visst kan man "tvinga" fram hyresrätter när man markanvisar i kommunen men det finns fortfarande ett grundproblem och det är att det inte lönar sig med den hyresreglering vi har idag. Bland annat Magnus Andersson har utvecklat detta.
- - -
Bloggar: Göran Pettersson, IYF, Per Altenberg, Röda Berget, Alltid rött..., Svensson, Peter Andersson
- - -
Andra intressanta bloggar om bostadspolitik, bostäder, hyresrätt, marknadshyror, miljonprogram, rödgröna, socialdemokraterna, val 2010
6 comments:
Hej! Vi behöver varken pajkastning eller "stigmatisering" av människor.
Vi behöver en bostadspolitik där det gäller "Till var och en efter behov".
Ni i alliansen hänvisar ofta till att det inte lönar sig att bygga hyresrätter. Med en politik där bara plånbokens tjocklek skall få styra av avgöra vem som skall få ha tag över huvudet så kommer sveriges ungdomar tvingas att bli
uteliggare, bo i trappuppgångar och på härbärgen tillsammans med knarkare och missbrukare bara för att ni vill diskriminera de som inte är rika eller som har rika föräldrar.
Vi riskerar med en sådan politik att få se fler ungdomar som tvingas sova på parkbänkar under bar himmel därför att de har inte råd med era dyra bostadsrätter.
Det är väl bättre att bygga billiga hyresrätter som sveriges ungdomar har råd med än att de skall tvingas sova i trappuppgångar när det är dåligt väder, eller på parkbänkar under bar himmel när det är bättre väder.
Vi riskerar med en sådan här politik förpassa sveriges ungdomar till ett permanent utanförskap och en permanent social utslagning.
I värsta fall så kommer vi att förlora framtidens arbetskraft på det här sättet. Många känner sig inte önskvärda i Sverige och ser därför som ända sätt för att överleva att fly för sitt liv. Vi ser redan att många ungdomar flytt till Norge. Vi ser också att många svenska ungdomar har flytt till USA och Kanada därför att där tas de emot med öppna armar då de får både utbildning och arbetslivserfarenhet då utbildning och arbetsmarknad samverkar för ungdomarnas bästa.
Vi ser redan att det är alltfler Svenska ungdomar som hittar till olika High Schools (gymnasier) runt om i Amerika. De vänder helt enkelt Sverige ryggen för att överhuvudtaget överleva, för i Sverige spelar det ingen roll hur hårt man anstränger man får ändå aldrig någon chans någonstans.
Då är det helt enkelt så att man tvingas fly för att rädda sitt eget liv.
@Mikael: Men hus har en verklig kostnad. De ska byggas och underhållas och städas och värmas upp och lagas.
Den kostnaden kan man inte nagivera sig förbi genom politik. Hyresrätterna det talas är inte billigare. Men kostnaderna för dem, hyran, betalas enligt förslaget på märkliga bidragsvägar.
Om det är så att folk inte har råd att betala vad det faktiskt kostar att bo, då är det DÄR problemet ligger. Att inte kunna betala hyran är en konsekvens av ha för lite pengar, inte dess orsak.
Och pengar får man genom arbete, eller i värsta fall genom olika bidragsapparater, åt dem som så behöver.
Men att bränna pengar på att sponsra alla människors bostäder (antingen de behöver spons eller ej) är ju att minska utrymmet att stötta dem som verkligen behöver.
@Ola: +1
Gäller regleringen för bostadrätter?
När man säger "det lönar sig inte" så talar man aldrig om vilken tidshorisont det gäller.
Är man ute efter snabba vinster samma år, så kan aldrig en hyresfastighet löna sig.
T.ex. vårt hus genererar nog närmare en miljon i månaden i hyror. Jag kan inte tänka mig att det är en förlust.
Hej!
Jo, problemet är att människor har inte råd med bostadsrätterna därför att de får inga jobb oavsätt hur hårt de anstränger sig.
Läste nyligen en rapport som visar att när man jämför arbetslösa i olika länder, så visar det sig att Sverige faktiskt har världens HÖGST UTBILDADE arbetslösa.
Detta håller bland annat SACO och SULF med om.
De visar bland annat detta genom att SULF har en rapport som heter "Forskarutbildad till arbetslös".
Detta är ju verkligen illavarslande. Problemet är då troligen att utbildningssystemet inom den högre utbildningen har växt snabbare än vad det finns jobb för de som investerar i högre utbildning.
Detta bekräftas av SCB och Arbetsförmedlingen. Deras statistik visar tex att inom de samhällsvetenskapliga området så finns det mycket större utbud av arbetskraft än vad det finns avsättning/behov av arbetskraft.
För att inte fortsätta denna destruktiva väg så kanske man får bromsa intagningen till dessa samhällsvetenskapliga/teoretiska program även om det innebär att universitet och högskolor får mindre pengar från staten.
Tittar man sedan på samverkan mellan akademi och verklighet inom de samhällsvetenskapliga disciplinerna så visar både Svenskt Näringsliv och TCO att det är brist på eller ingen samverkan alls mellan akademi och verklighet.
Kanske hade det varit bättre för de som är intresserade av de samhällsvetenskapliga programmen att få ett så kallat "full scholarship" till något Kanadensiskt eller Amerikanskt universitet eller college. Detta därför att därborta så är samverkan mellan akademi och verklighet mycket mer etablerat bland annat genom att man i Kanada har sitt "Federal student worker experience program", och att federala myndigheter och högre utbildning samverkar så att det finns karriärvägar för de som tar examen, så de inte behöver trilla ut i utanförskap. Denna rekrytering sker bland annat genom något som heter "The Canada School of public Service".
I Amerika har man något som heter "University-Community Partnerships". Detta gynnar både studenter, universitet/college och olika aktörer i samhället som då får tillgång till den kompetens som de själva inte har internt. Detta används bland annat för att lösa olika samhällsproblem och sociala problem. Det visar sig dessutom fungera väldigt bra. Dessa får nämligen i princip alltid jobb efter examen och behöver därmed inte hamna i utanförskap och hopplöshet.
Så jag tror stenhårt på det här med samverkan mellan akademi och verklighet för att båda parter skall få ut något positivt av samverkan och att studenter skall få både erfarenhet och referenser för framtiden. Särskilt behövs detta bland de samhällsvetenskapliga disciplinerna där de allra flesta idag "rasar igenom" skyddsnäten därför att de idag inte får några som helst jobb oavsätt hur hårt de anstränger sig. Jag kan själv se detta inom tex statsvetenskap och freds- och konfliktvetenskap där arbetslösheten idag är uppe i en bra bit över 50%
För får de den erfarenhet de behöver så är steget in på arbetsmarknaden mycket enklare och då får de också möjlighet till en tryggare försörjning, och har då råd med eget boende.
Mvh
Mikael
Skicka en kommentar