Vänsterbloggar och andra upprörs över att Maud Olofsson vidrört ämnet att det finns könsrelaterade aspekter av hur hon framställs som näringsminister. Samtidigt är Olofssons uttalande inte ett beklagande, det är ett konstaterande gjort under ett hemma-hosreportage som är inspelat när Saab-frågan är närmare ett år gammal och över en månad efter Vattenfall-bråket. Det kan alltså inte ses som att hon "spelar ut könskortet" som någon sagt. Hon säger tvärtom att hon har ett starkt självförtroende.
Jag ser det mest som ett torrt konstaterande. Och problemet är knappast att vi har en stark kvinnlig näringsminister som är medveten om hur strukturerna verkar i samhället. Faktumet att hon inte låter sig påverkas av dessa strukturer är en styrka.
En annan stark kvinna är aktuell i dagarna. Tidigare hemligstämplade dokument som vittnar om tidigare brittiske premiärministern Margaret Thatchers karaktärsegenskaper offentliggjordes igår. Där framgår bland annat att hon vägrade låta sig särbehandlas för att hon är kvinna, bland annat när hon vid ett statsbesök i Japan skulle skyddas av 20 kvinnliga karateexperter istället för den normala livvakten. Nej tack, sa Thatcher. Vilket lika gärna kan vara ett exempel på allmänt gott mediaomdöme.
Maud Olofsson kan mycket väl ta intryck av Margaret Thatcher i sitt förhållande till manliga maktstrukturer. Likheterna finns där. Men till skillnad från i Thatchers engelska 70-tal kan Olofsson i det svenska 2000-talet som sagt kosta på sig att uttala att hon känner till en föråldrad struktur som faktiskt finns där. Hon ska inte gömma sig bakom den (och det kan väl knappast någon frisk människa påstå att hon någonsin gjort) - men att förneka den vore idiotiskt.
- - -
Se även "The Gender Card"
- - -
Andra intressanta bloggar om centern, centerpartiet, jämställdhet, könsskillnader, margaret thatcher, maud olofsson, saab, val 2010, vattenfall
2009-12-31
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 comments:
Per
Jag såg att du länkade mitt brev, och min kritik bygger helt och hållet på ledarskapet. Det är i alla avseenden ett svagt ledarskap att generalisera, kritik skall vara direkt och precis om den skall ha verkan.
I sammanhanget har jag roat mig med att lägga kritiken mot ministrarna bredvid varandra och kan konstatera att den som, med visst fog, fått utstå de mest graverande harangerna är Sten Tolgfors.
Jag tycker att Maud Olofsson nu, som statsministerns ställföreträdare, har alla möjligheter i världen att påverka genom att agera så som jag sade. Att vara precis och direkt.
För vi är nog ense, med undantag för jämställdhetsministern som har en annan åsikt, om att det finns strukturer som måste motarbetas.
Gott nytt år
mvh
Johan
Hej Johan,
jag ska läsa ditt brev/inlägg mer noggrannt. En av mina poänger var att jag inte tror att Maud Olofsson tycker att detta är en så stor sak som vänsterbloggar och kvällstidningar försökt göra den till. Jag tror att hon är trygg i sin roll som minister och att hon står pall för det mesta.
Gott nytt år till dig med!
Thatcher är de sena 20 århundrandets klart bästa politiker i Europa. Det sätt på vilket hon knäckte facket i HULL , samt hennes medverkan till segern mot östblocket hedrar henne. Sedan att svenska sosse journalister och andra vänster tänkare hatar henne gör henne bara ännu större i min värld. Under samma tid så skulle vi behövt en järnlady som kunnat knäcka det svenska fackets skadliga inverkan på vår ekonomi.
Forza Thatcherismen :-)
Gott nytt år..
Låt 2010 bli det år få facket för passas till historien. ;-)
Käre Mr Largon... Jag tror att Maud Olofsson tål mycket bra att jämföras med järnladyn. Ingen annan än Maud har med sådant eftertryck kritiserat fackföreningsrörelsen och kanske är nedläggningen av SAAB det ultimata sättet att krossa facket på. Åtminstone på den arbetsplatsen. Vi vet ju att Maud Olofsson hatar facket mest av alla ministrar. GM antydydde i text-tv att svenska regeringen "varit stöttande" genom hela processen. Kanske är det Maud Olofsson man syftar på, då hon ju hela tiden stöttat en nedläggning av SAAB och på olika sätt förklarat att företaget inte är livskraftigt.
Som tur är har svensk industri på allvar börjat vackla under Maud Olofssons "regim", och mycket tyder på att Centerpartisterna kan glädjas åt att industriarbeterna snart tillhör en utrotningshotad art, och då är Metall bara ett minne blott.
Vi får heller inte glömma bort Maud Olofssons arbete på att bekämpa kommunerna som arbetsgivare så att de som arbetat åt kommunerna ersatts av utländska firmor i Estland eller blivit av med sina jobb. Maud Olofsson har alltså enligt min mening gjort en stor insats för att öka utbudet av arbetskraft i Sverige.
Skicka en kommentar