Länsstyrelsen lägger sig i Stockholms utveckling. Man vill gå in och överpröva den lokala demokratin. Länsstyrelsen hävdar att höjden på Stockholms hus inte är en fråga för stockholmarna utan för staten:"Stockholms innerstad är klassad som en riksintressant kulturmiljö. Det innebär att innerstaden inte bara är en angelägenhet för stockholmarna och deras politiker. Det innebär också att Stockholms stad har en skyldighet att värna den riksintressanta kulturmiljön, med länsstyrelsen som tillsynsmyndighet." (ur SvD)
Det är bisarrt och fullkomligt oacceptabelt att staten ska lägga sig i detta.
Riksintresse-förklaringar missbrukas uppenbarligen. Det är fullkomligt vansinne att staten skulle kunna stoppa utvecklingen i sin huvudstad, mot de lokala politikernas vilja.
För att Stockholm ska kunna utvecklas måste vi kunna bygga på höjden - inte minst för att kunna behålla parker och grönytor. En hög och tät bebyggelse spar också energi och är effektivt då man kan använda mer kollektivtrafik och mindre biltrafik i stadskärnan.
Jag kräver att Stockholms stad driver detta till högsta instans. Om det faller där kräver jag att mitt parti i riksdagen driver en reformering av lagen.
- - -
Andra intressanta bloggar om arkitektur, centern, centerpartiet, kulturmiljö, länsstyrelsen, riksintresse, skyline, skyskrapor, stadsförnyelse, stadsmiljö, stockholm
29 comments:
Håller helt med dig här. Dessutom: finns det inte ett extremt starkt riksintresse av att Stockholm lever och fortsätter utvecklas, forsätter förbättras? Det skulle jag hävda.
Stockholms stadshuset ansågs även det en gång i tiden förstöra Stockholm i och med dess läge, höjd och storlek. Idag, drygt 80 år senare, är denna tegelbyggnad lika älskad som den en gång var hatad och är det någon byggnad i denna stad som kan symbolisera en hel stad så är det Stockholms stadshus. Då är frågan, vad hade hänt om de som trodde de ville värna om Stockholm faktiskt fått bestämma? Stockholm förtjänar att få utvecklas och förbättras. Vem vet, om 50 år kanske Tors Torn är lika älskade som stadshuset är idag?
Får de Stockholmsfientliga bevararna råda riskerar staden snart att bli en cirkel som växer utåt, med en mer eller mindre förfallen kärna som utarmas mer och mer, men som ingen får röra.
Centern har tydligen en moderat hankatt bland hermelinerna.
Härligt, se till att stå upp nu mot länsstyrelsen. Vad vi i Stockholm gör är för oss Stockholmare att bestämma!
Nej, jag håller inte med. Stockholm är inte bara till för oss Stockholmare, jag tycker det låter larvigt att enbart för att jag är skriven här så måste kulturhistoriskt intressanta miljöer se ut så som jag vill och inte som Anders vill, trots att han bor i Bollnäs men kanske pendlar hit flera ggr per år. Själv bor jag i Bredäng och att vi Bredängsbor ska ha möjlighet att påverka vår stadsdel mer än Bollnäsbor, det är självklart men det är ju faktiskt inte det det handlar om i denna fråga, utan den är ju av ren estetiskt karaktär. Det finns inget som säger att Stockholmspolitiker skulle ha ädlare intressen än någon annan maktutövare eller att de övh. skulle tala för någon form av allmänvilja. Att de är "valda" förändrar inte detta faktum - byråkrati och människors ointresse för parlamentarism ska inte underskattas, tyvärr.
Nej, det är inte en fråga för Stockholms politiker. Inte ens för länsstyrelsen.Det är Sveriges huvudstad. Riksintresset kräver att sthlmpolitikerna inte ska ha nåt att säga om detta ö.h.t. Jfr hur det blir nu när lokala politiker ska ha ökat inflytande på strandskydd m.m. Snacka om att sätta räven att vakta hönshuset.
Håller helt med dig Per. Mycket diskussion verkar just nu handla om hur staden eller en byggnad ser ut på avstånd. Är det inte bättre att trivas än att bo i ett museum?
Så där kan man ju hålla på. Men då gäller det väl att försöka upphäva riksintressestämpeln. Om det är ett riksintresse så kan givetvis staten lägga sig i, i detta fall genom Länsstyrelsen. Länsstyrelsen "lägger sig i" allt möjligt annat, t ex på miljöområdet och nu nyligen trfikinvesteringarna, i det fallet eftersom staten står för mycket av fiolerna.Sen är ju vår länsstyrelse mer insatt i stockholmsförhållandena än invånarna i Borlänge.
Bisarrt och fullkomligt oacceptabelt? Menar du att Länsstyrelsen inte har nåt att säga till om i den här frågan? På Länsstyrelsens sida läser jag att "I Sverige finns ett starkt lagskydd för kulturminnen, fornlämningar och kulturhistoriskt värdefulla miljöer. Det är länsstyrelsens ansvar att övervaka många av de regler och lagar som rör kulturmiljön." Och vidare: "Förutom arbetet som regleras av kulturminneslagen övervakar vi utvecklingen i länets riksintresseområden." Så nog verkar det ingå i Länsstyrelsens uppgifter att uttala sig om Stockholms skyline med mera.
Jag anser dessutom att om krav på varsamhet med äldre och kulturhistoriskt värdefull bebyggelse får inverka på var och hur man placerar in ny bebyggelse i stan så betyder det självklart inte att Stockholm blir ett museum som en del hävdar. Larvigt argument tycker jag. Allting är väl inte antingen svart eller vitt!
@Gabrielle - ja, enligt rådande lagstiftning får länsstyrelsen lägga sig i vissa saker.
Det är inte helt säkert att det är deras uppgift just när det gäller skylinen.
Om det mot förmodan är på det sättet, då vill jag ta den rätten från dem. I denna fråga. För konsekvensen av deras agerande är att man hindrar utvecklingen i Sveriges huvudstad. Denna utveckling om något borde vara ett riksintresse!
Ett gäng historielösa, storhetsvansinniga betongdårar har på kort tid tagit över i Stadshuset. Som höstlöv kommer deras galna Ceascescu-planer blåsa undan när finanskrisen går in i sin andra fas. Synd med den skada de hann göra, dock.
Vems är egentligen skylinen? Om den tillhör Stockholmarna så kan man ju tydligt se att du Per inte representerar alla stockholmare utan att det även finns stockholmare som välkomnar att länsstyrelsen får stockholmspolitikerna att åtminstone redovisa konsekvenserna för den planering som kommer.
Om staden själv inte klarar av att planera på ett bra sätt så är jag väldigt glad för att länsstyrelsen har befogenheter att lägga sig i.
Skylinen ingår uttryckligen i riksintresset för stockholms innerstad och länsstyrelsen måste bevaka det. Liskom Stockholms stad måste redovisa hur staden avser att beakta det. Dvs, om staden börjar analysera och tänka på hur planeringen ska ta hänsyn till de utpekade värdena så går det nog att nå fram till din vision om spektakulära och moderna byggnader. Även om höga byggnader inte är möjligt att få till så är väl det av mindre intresse? Det är väl inte höjden i sig som är poängen, utan helheten, staden (även den som är utanför de gamla tullarna, att begränsa sig till de gränserna är om något musealt)?
Den moderna tiden, vår tid, präglas mer av hänsyn till de befintliga kvaliteterna än av att se det befintliga som något förlegat. Vår tid är den nyanserade tiden, den som inte förhäver sig på andras bekostnad och vill överglänsa de innan oss.
Gamla strukturer, gamla idéer är inte per definition dåliga, liksom nya idéer inte per definition är bra. Frågan om vad som är gammalt, tanken om att det gamla måste bort för att det nya ska in, eller om att det gamla kan vara kvar och samspela med det nya (delvis på det nyas bekostnad) är väl heller inte helt glasklar. Vem som är konservativ i sin tanke och sina visioner och vem som inte är det är inte svart-vit. Hur ser den moderna (vår) tiden ut, vilka är dess karaktärsdrag?
De svart-vita argumenten är nog det som är mest förlegat. Nog är det rimligt att det nya anpassar sig till, inte raderar ut, de befintliga värdena och kvaliteterna? Åtminstone kan man kräva av staden att noggrant redovisa konsekvenserna och argumenten för att strunta i både lagstiftning och befintliga värden.
Ni politiker kanske inte tycker om att någon lägger sig det som ni kallar "er skyline", men många av oss som bor i Stockholm är glada för att länsstyrelsen uppmanar kommunen att ta sitt ansvar.
Mvh
Lisa
Bravo Freddy! Centern har fått sin Ceausescu! Fast nog tycker man att rekorderliga centerkvinnor som Görel Thurdin och Maud Olofsson kunde ta Nicolae i örat och förklara att partiets politiker måste lära sig åtminstone elementa i den svenska miljö- och byggnadslagstiftningen. Men skojigt är det att N. C. kommer att efterlämna en bestående etikett på stadens självsvåldiga exploateringsiver. "Keep off our skyline" (KOOS)
"Skylinen ingår uttryckligen i riksintresset för stockholms innerstad och länsstyrelsen måste bevaka det."
Några frågor:
1. Står det definierat att riksintresset Stockholms skyline är detsamma som ett bevarande av exakt den skyline som är idag? Kan man inte tolka det som att det viktiga är att skydda den grundläggande gestaltningsidé som Stockholms skyline genom just sin varierade siluett utgör?
2. Vem har bestämt att skylinen ska ingå i riksintresset? Hur vet vi att det finns ett folkligt mandat för detta, som ju faktiskt handlar om politiska beslut och prioriteringar och inga absoluta sanningar. Riksintressen är inte objektiva sanningar huggna i sten, vilket kan vara värt att minnas.
1.Ja, värdet består av det befintliga, som det ser ut i dag, eller snarare som det såg ut som då riksintresset definierades och som man kan återfinna i den befintliga bebyggelsen. Det är inte avgränsat till en tidsperiod eller en ideologi utan ett resultat av många olika samhällens ideal och förutsättningar. Att definiera kulturhistoriska värden utifrån förväntan och vad som eventuellt i en framtid är möjligt är inte seriöst och inte heller är det poängen.
2.Det är Riksantikvarieämbetet som har bestämt vilka områden som är riksintressen. Riksdagen som fattar lagar, råder över miljöbalken i vilken riksintressena finns upptagna. Länsstyrelsens uppgift är att bevaka statliga intressen och riksintressen, natur-, försvar, vägar, järnvägar etc, utgör alla riksintressen. Den folkliga och demokratiska förankringen är alltså entydig. Definitionen av riksintresset Stockholms innerstad är därmed faktiskt så gott som huggen i sten. Det senare är för att det faktiskt finns värden som är beständiga över tid och för att det handlar om förutsägbarhet i planeringen för kommuner och exploatörer – det som i översiktsplanen ska redovisas. Så länge man som politiker och exploatör tar sitt ansvar för planeringsprocessen och beaktar lagstiftning och befintliga värden så är det inget problem. Kommunen har här ett demokratiskt och juridiskt ansvar att redovisa hur riksintressena ska beaktas, gör de inte det är det självklart att staten och medborgarna kan avkräva ett svar. Att hävda motsatsen är att försöka kringå den demokratiska processen.
För en som säger sig basera sina åsikter på fakta och rationella argument rekommenderar jag läsning av både miljöbalken och den motivering till utpekandet av riksintresset som finns innan man kommer med vidlyftig kritik. Eller så läser man helt enkelt den faktaruta som finns i SVD:s artikel
Du utgår från en förståelse av bevarande som innebär att ingenting får förändras. Så är varken lagen eller bevarandeideologin definierad och utformad. Det handlar om att styra hur den befintliga livsmiljön kan och bör förändras i förhållande till befintliga kvaliteter. Riksintresse är dessutom ett juridiskt begrepp som det blir fånigt att använda i andra sammanhang, som tex. ”Stockholms utveckling”. Diskussion kring bevarandefrågor och relationen mellan stat och kommun är helt okej, men då måste man åtminstone ha läst in sig på de juridiska och politiska förutsättningarna. Du och Per är kritiska mot något ni varken verkar vilja eller kan förstå. Sätt er gärna in i den argumentation som bevarandesektorn står för på riktigt, både vad gäller lagstiftningen och själva poängen med bevarande innan ni hävdar att de är fel ute och innan ni hävdar att ni har rätt. Som sagt, svart och vitt är omodernt.
Mvh
Lisa
Lisa:
Angående punkt 1. Hör du inte själv hur märkligt det låter? Jag vet ärligt talat inte hur jag ska argumentera mot dig på den punkten eftersom det är så uppenbart. Det är som att förklara för någon varför gult är gult. Jag menar det här i all välmening, inte i syfte att raljera. Idén att definiera en godtycklig (objektivt sett är tidpunkten godtycklig) fast punkt i tid som något inte får förändras efter när det handlar om en stad är för mig fullständigt absurd. Inte med det sagt att vi inte ska ta hänsyn till de vackra byggnader som finns i Stockholm och som vi nog alla älskar, men att gå därifrån till din definition är en mycket lång väg.
Vad gäller punkt två så lyckas du, den långa texten till trots, egentligen inte svara på mitt grundläggande spörsmål. Är en steloperation av Stockholms skyline något som Stockholmarna vill ha? Att processen går till enligt regelverk beslutade i demokratiska församlingar besvarar inte den frågan.
Riksintresset är inte alls hugget i sten utan tvärtom mycket godtyckligt. Det är upp till tjänstemän, alltså människor, på länsstyrelsen att avgöra utifrån ett antal allt annat än absoluta parametrar.
Regleringarna kring byggande i Sverige är ett virrvarr av motsägelsefulla och bebyggelsefientliga regler. Ett bygglov kan överklagas till länsstyrelsen i upp till 10 år. Samtidigt måste ett bygge starta inom två år efter att bygglov givits och vara avslutat inom 5 år.
Verkar det vara en genomtänkt lagstiftning?
Gardebring!
nog kunde du väl lärt ett och annat av Lisas pedagogiska och lättlästa inlägg - även om du tycker det är långt. Istället drar du till med att gult är gult och lägger på några kvasifilosofiska fraser.
Förvånas också över din tidigare(11.05) framförda bloggtanke, att Stockholms historiskt framvuxna stadsbild skulle vara baserad på "en grundläggande gestaltningsidé"!!? Jaha -och öppen stad för kompletterande gestaltningsidéer av allehanda slag och i synnerhet för laborationer i de högre luftlagren.
Nä - det är med gamla städer som med äldre mänskor; de ska mötas med förståelse och respekt. Och förståelse av gamla städer handlar inte om att älska vackra hus som du så rörande säger dig göra.
Det krävs lite mer av insikt och eftertanke.
Och vad har förresten plan- och bygglagens bestämmelser om bygglov med stadens översiktliga planering att göra? Fast visst kan det vara bra att veta att beslut om bygglov ska överklagas inom tre veckor och att beslut om bygglov gudskelov inte varar i evighet.
Risto:
Jag återupprepar det jag skrev till Lisa. Mitt syfte med min kommentar var inte att på något sätt raljera. Jag kan bara inte greppa det sättet att tänka på städer. Jag förstår det inte. Det är ett väldigt främmande sätt att se på städer för mig. För mig är det viktiga att en stad fungerar och att de som bor i staden trivs i den och att deras vardag fungerar bra. Problem ska om möjligt åtgärdas (och spårbarriären i city är ett problem), inte vara kvar bara för att det råkade se ut så vid just den tidpunkt då någon godtyckligt bestämde att nu fick det vara färdigbyggt. Det är för mig en fullständigt absurd tanke.
Jag ska undvika att dra för stora växlar på det, men jag får i diskussionen om den här frågan ofta samma typ av vibbar som jag får när jag diskuterar religion med religiösa. Som icke troende kan jag uppleva att det finns ett problem att förstå varandra, kanske är det samma sak här?
Vad gäller din förvåning över vad jag skrev 11-05 så utgår jag bara från det faktum som råder i dagsläget, alltså det som genom historien har skapats. Att du väljer att misstolka det som att jag (som jag tolkar ditt svar) menade att det Stockholm vi ser idag skulle vara planerat så från början får stå för dig, för det var verkligen inte vad jag menade. Och det är ju också där problemet med dagens diskussion ligger. Att vi idag är så självgoda att vi tycker att staden är perfekt som den är och att helst så lite som möjligt ska förändras. Vad är det för syn på historia? Att skapa en konstlad kuliss av en stad låst i tid. Hur är det att respektera de som genom historien har byggt upp Stockholm? Människor som på sin tid ville sätta sitt avtryck på staden och utveckla den för att ta den framåt? Om vi i sanning ska respektera Stockholms tradition av hur man bygger är det ju snarare de senaste decenniernas av platt, fyrkantigt, långsamt, klimatosmart, bilberoende och intetsägande byggande som vi behöver skaka av oss.
"Jaha -och öppen stad för kompletterande gestaltningsidéer av allehanda slag och i synnerhet för laborationer i de högre luftlagren"
Fast om du tog reda på vad jag, och YIMBY, vill, och vad vi skriver i våra yttranden och poängterar gång på gång så skulle du veta att det där inte är sant. Den enda del av den befintliga innerstaden som vi än så länge har uttalat stöd för höghusförslag i är just i Västra City, av den enkla anledningen att det skulle fungera bra där. En del verkar tro att vi vill riva gamla stan och bygga skyskrapor där istället. En trist halmgubbe som det vore önskvärt om vi nu kunde lämna bakom oss. Vi är ofta hårda i vår kritik av arkitektur, gestaltning och planering. Vi tar upp vikten av bättre spårtrafik, fler cykelbanor, mänskligare arkitektur, fler parker, sänkt parkeringsnorm och en massa annat. Vi har skrivit spaltmeter om det. Ändå är det några futtiga höghus, en mycket liten del av det vi jobbar med, som ständigt lyfts upp. Visst är det märkligt att människor som inte bryr sig det minsta om att staden sprider ut sig över enorma naturområden med efterföljande motorvägsspaghetti och miljöförstöring kan bli så upprörda över ett ganska mesigt höghus? Det ter sig för mig som ett väldigt selektivt stadsplaneringsintresse... (Nu påstår jag inte att så är fallet för dig, det vet jag ingenting om. Men det verkar relativt vanligt förekommande).
Det är en stor skillnad på att kritisera utförande och att kritisera att det byggs överhuvudtaget. Varför inte diskutera hur det som byggs blir till något bra istället? Är det inte först då som diskussionen kan bli i sanning meningsfull? Det är möjligt att länsstyrelsen, stadsmuséet, skönhetsrådet och liknande instanser vill diskutera detta, men i så fall behöver de bli tydligare för det kommer inte fram i debatten. Huvudfokus verkar gång på gång ligga på att det är ett problem att Stockholm växer och att utveckling av staden för att hantera det faktum att den idag verkar under andra förutsättningar än 1972 är något jobbigt. Länsstyrelsen, stadsmuséet och andra aktörer håller på och spelar ut sig själva, både i hur Stockholms befolkning ser på dem och i hur politiker ser på dem. De flesta Stockholmare gillar inte 70-talets betongbunkrar. Det är en verklighet som behöver hanteras.
Vad gäller din sista kommentar så förstår jag den inte. Läs min kommentar innan igen, den var mycket tydlig och borde förstås av alla.
Hej Gardebring, ska försöka säga det på ett annat sätt för jag uppfattade nog din fråga på annat sätt än vad du avsåg.
Det som i riksintressena är definierat som värdefullt/en kvalitet att ta hänsyn till när Stockholm förändras finns väl avgränsat och utpekat i motiveringen till riksintresset. Det är bland annat aspekter på skylinen men också det som vi idag kallar ”tät blandstad”. Att man sedan gör en bedömning av hur dessa kriterier, värden/kvaliteter, påverkas inför att något ska ske medför knappast att bedömningen eller värdet är godtyckligt. Riksintresset innebär alltså inte att allt ska se ut som förr, vid ett specifikt ögonblick utan det är värdena som är definierade vid ett specifikt ögonblick. Att argumentera för att ”vi har ju byggt förr och därmed är det kulturhistoriskt riktigt” är alltså en hållning som inte är korrekt. Det stämmer ibland men beroende på vad som identifierats som ett värde och en kvalitet kan det variera. Det finns en historia kring detta som handlar om hur man över tid sett på bevarande och vilket sätt som bevarande ska gå till - ”bevarandets historiografi” om du så vill. Den kan man naturligtvis debattera men det är inte särskilt relevant i detta sammanhang.
Att definiera en befintlig kvalitet/värde utifrån något som inte finns, något som eventuellt kommer att byggas är inte seriöst och inte heller det önskvärt. Likaså är ett totalt relativiserande av stadsbyggandet och bedömningar av definierade kvaliteter meningslös. Jag antar att du anser den del av riksintresset som pekar ut kvaliteter som utgör den täta blandstaden är helt okej och helt rimlig?
Det som frågan gäller är det som du själv säger ”hur det som byggs blir till något bra”. För att komma fram till det dessa måste man titta på hur befintliga värden och kvaliteter påverkas vid en förändring. I fråga om riksintressen och bevarande är det vissa sätt och i viss grad som de utpekade värdena får påverkas. Det är detta som staden har en juridisk och demokratisk skyldighet att redovisa. Och visst är det rimligt att kommunen kan redogöra för hur stadsbyggandet påverkar vår stad, i fler avseenden än ”spektakulärt”?
Vad som ska bedömas är alltså väl definierat - ”hugget i sten” om du så vill. Hur det ska bedömas varierar så klart utifrån vilken typ av förändring som man avser att göra. Bedömningarna görs alltså dels utifrån lagstadgade kriterier och utarbetade vägledningar såväl som praxis och vetenskap. Precis som vilken annan bedömning inom samhällsbyggnad som helst.
All stadsbyggnad och lagtillämpning görs på bedömningar. Ett system som är uppbyggt på absoluta parametrar är inte bara absurd utan inte ens önskvärd. Det motverkar dynamik och skulle innebära att allt byggande såg exakt likadant ut över allt.
Om folk i allmänhet vill ha kvar den befintliga karaktären på skylinen eller om de vill förändra den på sånt sätt som du vill är väl ingen som vet? Om vi utgår från kommentarerna kring Svd:s artikel så är det väl ungefär 50-50. Är det då inte än viktigare att kommunen talar om hur man dels vill att staden ska förändras (t.ex. var man tycker att höga hus kan passa bra) och hur denna förändring påverkar befintliga kvaliteter?
Att det finns problem med PBL är väl självklart men man behöver heller inte krångla till det i onödan? Så himla svårt är det inte trots allt. En minimal anstränging att få den tänkta processen att fungera är väl det minsta man kan begära innan man säger att det inte fungerar?
Det finns fler aspekter av en stad än de du tar din utgångspunkt i. Om du inte litar på vad företrädare för dessa aspekter säger är det faktiskt ditt eget ansvar att själv försöka sätta dig in i frågorna på ett seriöst sätt. Särskilt om man hävdar att de har fel. I bevarandefrågor handlar det då bland annat om huruvida ett bevarande alltid handlar om att inget får göras och om de olika förhållningssätt som finns inom bevarandeideologin och lagstiftningen.
/Lisa
Gardebring!
Inte behöver du upprepa din replik till Lisa - det dunkelt sagda förblir det dunkelt tänkta och blir inte bättra av att upprepas. Gult är tveklöst gult.
Inte behöver du heller framhålla att du ingenting förstår och samtidigt dra en mindre växel på de kommunikationsproblem du upplevt mellan troende och icke-troende.
Skälet till min reaktion är annars att du(och YIMBY?) omedelbart drar på hemvärnsuniformen och marscherar upp som stödförband till Per Ankesjös - med förlov sagt - enfaldiga uttalande "Länsstyrelsen ska hålla sig borta från vår skyline" Du tänker väl inte föreslå namnbyte till YIMBYNIMBY- hur kul det än låter!?
Visst får en stackars normalbegåvad intryck av att du (och YIMBYNIMBY?) alltid är redo att likt en ståndaktig tennsoldat stå upp för MORE OF IT i vertikal mening.
Nu menar du att den ståndaktige tennsoldaten är en trist halmgubbe som ska gå ur tiden. Fint, men då får han allt ta med sig den argumentationsteknik som bygger på begrepp som "steloperationer" och annat kontraproduktivt trams i den viktiga debatten om Stockholms stadsbild.
Annars skymtar jag en ljusning i ditt (och YIMBY:s?) tänkande. Åtskilligt av det du skriver om kollektivtrafik etc. kan jag ansluta mig till. Och jag trivs i det Stockholm som finns!
En vacker blomma till Lisa för seriösa och välformulerade försök att få hrr Ankesjö och Gardebring att bergripa både tankarna bakom och spelreglerna i dagens miljö- och byggnadslagstiftning!
Hej igen Lisa.
Jag tycker att du lyckades avsevärt bättre i ditt senaste svar med att besvara den fråga jag ställde. Ditt svar gör också att jag tycker mig se en viss sanning i det jag pratade om innan, att de olika aktörer som agerar i debatten inte alltid förstår varandra genom att vi formulerar oss på olika sätt och genom att vi har olika utgångspunkter.
Jag vill här tydligt poängtera (även till Risto) att jag ingenstans har påstått, eller tycker, att hänsyn inte ska tas till kulturhistoriska värden. Om man väljer att sätta på sig de kritiska glasögonen och utgå från en förutbestämd bild kan man däremot naturligtvis tolka det jag skriver på det sättet. Men det som kanske skiljer min syn mot en del andras syn är att jag inte tycker att dåligt fungerande, oomtyckta och otrygga delar av staden inte ska förändras bara för att de har identifierats som kulturhistoriskt intressanta. (Vilket jag inte heller påstår att du tycker, men de tendenserna är relativt vanligt förekommande. att förändring automatiskt likställs med försämring. Kanske är det spåren av klaratraumat som sitter i). Här måste man kunna väga olika aspekter mot varandra och där bör utfallet oftare än det tidigare har skett vara att man tillåter en förändring. Det, menar jag, har staden blivit duktigare på, även om tonen i debatten kanske inte alltid har varit helt lyckad. Staden är också fortfarande märkbart duktig på att släppa igenom arkitektoniskt och planeringsmässigt menlösa dussinbyggen så fort man kommer en liten bit utanför staden. Här kan man dock inte enbart skylla på staden, de stora byggbolagen är en mäktig aktör som gärna vill fortsätta att rulla ut miljonprogram 2.0 (Läs: Dyr nyfunkis). De som kritiserar det mesta som byggs i innerstaden (för *att* det byggs snarare än för hur det ser ut eller fungerar) är också märkbart tysta när det gäller den byggnationen.
Att stadsmuséets klassning av Sahlénhuset inte gjorde att en förändring av byggnaden inte tilläts är något som jag ser som bra. Att de boende i Nybohov tilläts måla om sin fasad från betong-grå till röd kulör (en kulör som diskuterades redan när husen uppfördes) är också någonting bra. De kulturhistoriska klassningarna får inte stå i vägen för en positiv utveckling av vår stad, men de bör vägas in som en del av diskussionen. Jag tycker inte att diskussionen om västra city vs. kulturhistoriska värden är oviktig. Däremot tycker jag att det är direkt tragiskt att den gång på gång fastnar i hushöjder och aldrig verkar kunna ta sig förbi denna låsning, när den borde handla om så mycket annat. Stockholm Waterfront är ett projekt som fått utstå mycket kritik och jag är övetygad om att gestaltningen blev sämre än den kunnat bli eftersom diskussionen direkt fastnade i hushöjder. Om diskussionen istället hade handlat om gestaltning är jag övetygad om att vi hade sett en mer intressant byggnad växa fram. (Märk dock, jag tycker att Waterfront är en klar förbättring mot den allt annat än trevliga postterminalen som stod där tidigare). Jag är orolig för att det är detta som återigen ska hända med Västra City. Att vi får en högljud (men inte nödvändigtvis numerärt stark) opinion som kritiserar hushöjder och hushöjder endast och som låser diskussionen till just bara den punkten. Det vore djupt olyckligt. Jag själv ser just en välfungerande stad som utvecklas i rätt riktning som mycket viktigare, och mycket intressantare, än diskussionen om höga hus i sig. Däremot är jag också övertygad om att ett tillåtande av högre bebyggelse i vissa lägen är ett av flera sätt att nå just dit.
Vad gäller skylinen så tyder det mesta, om man ska lita just på nätundersökningar som du själv refererade till, på att det är något som Stockholmarna i stor grad stöder.
http://www.yimby.se/Publishing/FileStore/b23526ac-f816-436b-b4d8-f6b6f8b35a2c.jpg
http://www.yimby.se/Publishing/FileStore/74446406-6bc9-4163-9468-e02170eac403.jpg
http://www.yimby.se/Publishing/FileStore/6c13c24f-5f37-4166-b1f9-fb27589d8328.jpg
http://www.yimby.se/Publishing/FileStore/7aa0f3bb-ea06-4b27-ad79-26b7c682b594.jpg
http://www.yimby.se/Publishing/FileStore/c0c64ee2-3828-4a54-9ed1-533d72398598.jpg
"Det finns fler aspekter av en stad än de du tar din utgångspunkt i. Om du inte litar på vad företrädare för dessa aspekter säger är det faktiskt ditt eget ansvar att själv försöka sätta dig in i frågorna på ett seriöst sätt."
Jag är, ska villigt erkännas, inte lika intresserad av kulturhistoria som jag är av stadsutveckling, arkitektur, infrastruktur och miljöfrågor. Men är det inte också lite det här som så länge har varit problemet? Att man som medborgare inte ens tillåts delta i diskussionen om man inte gått på arkitekturhögskolan eller pluggat till kulturgeograf? Om man inte har pluggat in Corbusier, Howard och alla de andra? I en vital stadsbyggnadssiskussion kommer olika synpunkter fram, från olika utgångspunkter. Man ska inte behöva doktorera för att trivas i sin stad. Jag tycker inte att den utgångspunkten håller. Ska jag inte få har kritiska synpunkter på regeringens ekonomiska politik utan att vara doktor i nationalekonomi? I mitt yrke, jag arbetar med att ta fram och utveckla datorsystem, lyssnar jag på mina kunder, och försöker att ger dem vad de vill ha. Politiker behöver också lyssna på sina kunder, alltså väljarna. Arkitekter och stadsplanerare bör också lyssna på sina kunder, alltså vi som bor och verkar i staden. Kulturhistoria är en aspekt bland många att ta hänsyn till. Det är en viktig aspekt, men inte alltid den viktigaste.
Sedan är jag naturligtvis inte obekant med dessa frågor. Mitt intresse för stadsbyggnad gör att jag läser en hel del på egen hand. Men desto mer jag läser, desto mer har jag också stärkts i min övertygelse om att det som jag, och YIMBY, propagerar för är rätt riktning.
Men snälla Gardebring, inte behöver du bli så där patetisk. Inte behöver man doktorera för att trivas i Stockholm. Jag har klarat mig bra utan både lagerkrans och doktorshatt. Hav tröst!
Ja, eftersom vi har haft den här diskussionen flera gånger förut så förutsatte jag att den som riktar kritik mot något och säger att någon har fel också vet vad det är han kritiserar. Din och Pers respektive kommentarer till Svd:s artikel visar på att ni hittills inte varit intresserade av att sätta er in i vad bevarande handlar om eller ens hur lagstiftningen fungerar.
Riksintressen ska ha företräde framför andra intressen såvida de inte står mot andra riksintressen vilket det är en helt riktig ordning som bidrar till den där långsiktigt hållbara staden. Enskilda intressen som att företag får bygga hus med hög exploateringsgrad är inte ett fullgott skäl nog för att ett riksintresse ska stå tillbaka. Inte heller är en mer spännande skyline eller kommunens (tillfälliga) tillväxtstrategi ett tillräckligt argument. Nätbaserade undersökningar är heller inget som jag ser som ett trovärdigt underlag. Ingen vet huruvida stockholmarna vill eller inte vill ha en förändrad skyline just på det sättet. Om staden nu vill ha höga hus så får den åtminstone försöka ta fram en idé om varför och var de ska placeras samt hur de kommer att påverka den befintliga staden. Så att den där offentliga diskussionen som du också efterlyser kan komma till stånd. Det är ju det som är länsstyrelsens poäng, att staden ska möjliggöra för alla att komma med i diskussionen.
Vad som får dig att tro att kulturhistoriska aspekter av staden och bebyggelsen i dag inte skulle vägas gentemot andra aspekter är en total gåta. Det sker naturligtvis hela tiden, i alla sammanhang, och i alla tider. Även i den statliga lagstiftningen som rör byggnadsminnen görs avvägningar gentemot andra aspekter, bland annat med hänsyn till verksamheters krav på att kunna utvecklas . I PBL handlar det mycket om hur människor vill ha sin livsmiljö. De människor som hävdar befintliga kvaliteter i samband med en omvandling av deras livsmiljö är också ett uttryck för att bevarandet är nära förknippat med hur människor ser på sina livsmiljöer, även om de inte alltid representerar alla. Aspuddsbadet är väl här ett riktigt bra exempel på hur demokrati, människors engagemang i sin livsmiljö och en övergripande stadsutvecklingsidé hänger ihop med bevarande och kulturhistoriska värden.
Den stadsbyggnadsideologi som YIMBY säger sig driva och det bevarandet står för och kan bidra med skiljer sig inte så mycket åt. Den stora skiljelinjen handlar mycket om vad som är att anse som en kvalitet och anlägga ett mer helhetligt och långsiktigt perspektiv på både arkitektur och livsmiljö i stort. Alldeles för ortodoxa läsningar av Jacobs, föreställningar om upplevd otrygghet eller snäva idéer om ”fin arkitektur” gör inte staden bättre utan bara mindre varierad och mindre fritänkande.
En stor eloge till YIMBY för att ni bidragit till stadsbyggnadsdebatten men ni bör nog vara mer ödmjuka gentemot de ni tror är era motståndare. Om du framöver tittar lite mer noggrant på bevarandefrågorna så kommer du nog märka att det finns väldigt många gemensamma nämnare, om inte annat kan du fråga de offentliga företrädarna vad de egentligen menar. Dagens idé om stadsutveckling har formats under flera decennier, ända sedan de famösa Klararivningarna och framtagandet av PBL och det är självklart att bevarandet är en del av detta.
Bevarande står emot likformighet och absoluta dogmer såväl monarkistiska, modernistiska som YIMBYistiska och är en del av stadsutvecklingen, i allt från enskilda hus, t.ex. Trygg Hansahuset till strukturer som hus i park och Brunkebergsåsen. Jag är t.ex. fullständigt övertygad om att om kommunen i högre grad tagit hänsyn till riksintresset så hade diskussionen om Waterfronts utformning blivit mer framträdande. Lika övertygad är jag att resultatet hade blivit avsevärt mycket bättre. De befintliga värdena som definieras i riksintresset hade kunnat bidra till en riktigt bra ny märkesbyggnad som hade varit bättre anpassad till Stockholms befintliga kvaliteter.
/Lisa
Slutreplik.
Vem tusan tycker inte som Gardebring,att "dåligt fungerande, oomtyckta och otrygga delar av staden"ska förändras - fast glöm inte att just sådana argument åberopades av de progressiva krafter som en gång föreslog avrivning av hela Stadsholmen (med undantag för en handfull "vackra och älskade" hus) till förmån för en Brave New Urban World.Till heder för dåtidens progressiva skall dock sägas, att deras strävan till förnyelse aldrig motiverades av plattityden "att sätta Stockholm på kartan". Att däremot Kristina Alvendal numera tillåter sig en sådan plattityd är faktiskt riktigt pinsamt för oss som förväntar oss en politisk förvaltning av Stockholms stadsbild som är insiktsfull och genomtänkt.
Men det mest underliga med Gardebrings inlägg är att de syftar till att påverka diskussionen om stadsbilden innanför tullarna och dess framtida framtida förvaltning - men istället handlar om brister i periferin - "dåligt fungerande, oomtyckta och otrygga delar av staden".
Blandar man äpplen och päron på det sättet, krattar man manegen för fortsatta framträdanden av P.A. i den vertikala branschen. Och det är faktiskt inte så lustigt!
Skicka en kommentar