Anders Gardebring på YIMBY-bloggen refererar en artikel i DN kultur och diskuterar Citys framtid. Gardebring anser inte att man ska riva 60-talsbebyggelsen men konstaterar också att klarasaneringen fortfarande spökar. Det kan jag verkligen skriva under på.
Klarasaneringen är bevarandemaffians främsta vapen. Säg klarasanering och all debatt tystnar omgående. Det är dags att ta strid mot dem som vill förhindra Stockholms utveckling. Låt gärna 60-talshusen vara kvar (inte nödvändigtvis alla, men någon rivningsvåg vill inte jag heller ha). Stockholm kan förnyas med förtätning och genom att gradvis förnya enstaka fastigheter. Men framför allt genom att överdäcka spår och vägar - som i Västra City. Genom att bygga högt och vackert kan vi få en fantastisk citymiljö med mycket grönt och utan barriärer.
Till slut vill jag citera Björkmans DN-artikel om Anders Wahlgrens dokumentär ”Staden i mitt hjärta” från 1992:
"En yngling som ”lever hela sitt liv på Plattan” intervjuas i filmen. Det är meningen att vi ska förfära oss över vad modernismen gör med våra unga. Lugn: även ynglingen vill vrida klockan tillbaka femtio år. Vi ska övertygas om att ingen alls kan vara hemma i det nya. Andra unga som bor omodernt men centralt intervjuas. De bär sjömanskeps och röker cigarretter som om det fortfarande vore chict. Som om tiden var närmare Mullvaden än Söder torn.
Filmen mynnar ut i nostalgiskt snömos. Ett långt besök i en leksaksaffär, oförändrad sen Wahlgrens barndom. Hur kul skulle det egentligen vara om ens en tiondel av alla butiker var museala?"
Texten är självförklarande. Argumenten från filmen hörs än idag från bevarandemaffian.
- - -
Andra intressanta bloggar om arkitektur, bevarandemaffian, centern, centerpartiet, city, klarasaneringen, kultur, skyskrapor, stadsmiljö, stockholm, yimby
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 comments:
Vilka är bevarandemaffian, utifrån vilket mandat agerar de och vad vill de? Om en politiker använder denna liknelse om sådant som även finns inom kommunens egna förvaltningar så undrar man som invånare om det sker saker bakom scenen som alridg kommer ut. Använder exempelvis stadsmuseet och skönhetsrådet odemokratiska, maffialiknande metoder (emotionell eller faktisk utpressning, hot etc?). Det är ju isf förfärligt och en stor skandal. Om det är sant alltså. Om så inte är fallet så anser jag din retorik osmaklig och utan respekt. Det vore som att jämföra dig med en som våldtar och skövlar städer och människors känsloliv.
Kort sagt, dina ordval, särskilt som du är en politiker med ansvar för de kommunala förvaltningar du kallar maffia, känns väldigt ogenomtänkta och kränkande. Du skulle vuinna mer på att ha en nyanserad retorik.
I sakfrågan undrar jag följande:
Är det inte så att den bebyggelse som fanns i Klara är av den typ som du vill se mer av? Här sammanfaller ju din idé om stad med de du kallar maffian.
Jag undrar också om inte nostalgi, både den som finns hos de som vill se Klarakvarteren återuppbyggda och de som framhåller att traditionell stad och höga hus är den väg vi bör gå?
När blir nostalgin fel och när är den rätt?
Är det inte också så att även om city i dag dras med en del strukturella problem att de miljöer som man pekar ut som problemet ändå har en del kvaliteter? Både strukturellt och vad gäller enskilda byggnader. Den arkitektoniska utformningen i många av citys modernistiska byggnader är av hög kvalitet och att vissa gator och torg ändå fungerar extremt bra?
Finns det då inte utrymme för en större differentiering i kritiken och lösningen/åtgärden än vad du gör sken av?
Allt gott!
Nu får du ändå öppna ögonen Karl. Ser du inte de starka bevarandekrafterna i staden? På gott och ont kan jag tycka ty vissa tider har de varit välbehövliga. Nu är de emellertid mest destruktiva.
Per,,, Nu får du allt ta och skärpa dig och tänka innan du skriver saker på din blogg. Den är trots allt en offentlig blogg. Det börjar mer och mer bli Marianne Samuelsson utalanden när du skriver dina små "underfundiga" kåserier.
Att använda ord som bevarandemaffia är ett för lågt sätt för dig att nedvärdera dom som är av en annan åsikt än du själv. Kör med justa ordval och försök att vinna på ett korrekt ordval, som du skrivit i din blogg på sista tiden så gör du dig bara till åtlöje. Hade hoppats smartare beteende från dig.
Sven - Erik: man kan tycka olika om bevarande. En del ser det som en viktg sak för samhället att ta tillvara byggda kvaliteter som finns i den befintliga miljön. Andra ser det som något som enbart bromsar ekonomisk tillväxt. Sanningen är väl den att det inte är så enkelt att säga att bevarande, dvs att ta till vara konstnärliga och kulturella uttryck och få dem att spela roll i dag, är enbart bra eller enbart dåligt.
Att kalla de som företräder bevarande för maffia och fundamentalister är osmakligt och visar på en brist i förståelsen om vad det hela handlar om. Är man därtill politiker så är det väldigt oseriöst, ignorant, kränkande att kalla sina egna tjänstemän, sin egen kommunala verksamhet för maffia. Lite mer seriosiet från en politiker som anser sig vilja diskutera stadsbyggnads- och bevarandefrågor kan man förvänta sig.
Som vanligt intressant att läsa dina inlägg om bostadspolitiken i Stockholm, Per! Det behövs verkligen nytänk i denna fråga. Har även skrivit en rad om detta på min egen blogg: http://albinringbroman.blogspot.com/
Kör så det ryker :)
Hej Karl!
Jag står för uttrycket bevarandemaffian. Jag har inget intresse eller uppsåt att peka ut någon tjänsteman i någon förvaltning utan konstaterar att det finns en hel del samfund, nätverk, "kultureliter" och andra sammanslutningar som är mycket starka när de samverkar.
Mer intressant att diskutera sakfrågan! Du skriver:
"Är det inte så att den bebyggelse som fanns i Klara är av den typ som du vill se mer av? Här sammanfaller ju din idé om stad med de du kallar maffian."
När man debatterar stadsmiljö/ stadsbyggnadsfrågor blir det ofta svart eller vitt. Jag vill ha en mångfald av högt, lågt, gammalt och nytt. Och ja, även 60-talsbebyggelse. Problemet är att bara vissa delar av denna "mångfald" finns representerat idag.
Vi måste bli bättre på att ta tillvara på våra marktillgångar i Stockholms stad. Det finns en uppenbar målkonflikt mellan att behålla gröna och/eller publika ytor å ena sidan och att bygga för tillväxt i innerstaden - när man inte tillåter högre bebyggelse - å andra sidan.
Konsekvensen av detta blir bland annat det vi nu sett på Engelbrektsskolan där man tar en del av skolgården i anspråk för bostadsbebyggelse. Det är inte en effektiv användning av markytan.
Tillåt mer bebyggelse på höjden och spara parker och skolgårdar.
Oavsett höjden vore det också trevligt att se mer vågad arkitektur i stan. Den får gärna uttryckas som en skyskrapa, men även i andra former!
Hej Per,
Att ett intresse är starkt gör dem ju knappast till en maffia. Isf är ju även exploatörerna att likna med maffia. Om man nu ska ha maffialiknelsen så ligger ju deras metoder närmare maffian än nätverken och samfunden i det att de kan säga ”får vi inte bygga si och så så kan i inte bygga alls”, dvs ett egenintresse ställs mot ett annat egenintresse och/eller ett allmänintresse (som ju kulturmiljövård är ex). Den här typen av liknelser, liksom den att du vill våldta staden och dess historia, hör inte hemma i en seriös diskussion. Särskilt inte som du är en politiker och oavsett att du nu säger att du inte vill peka ut någon tjänsteman eller förvaltning, så är det just det du gör. Du gör det dessutom på ett sätt som visar brist på kunskap (vilket inte är fel men respekten för andras kunskap saknas) och total avsaknad av seriositet och intresse för någon annans åsikt.
Den mångfald du argumenterar för, på vilket sätt menar du att de du kallar maffian motverkar den? Eller är det en gradfråga mer än något som är absolut? Du vill ha något som du uppfattar som nytt och en dynamisk förändring, liksom de som vill bevara byggnader också vill ha det men i möjligen i en annan form och med ett annat fokus och en annan utgångspunkt? Är mångfalden i staden verkligen beroende av ett eller annat högt hus, eller ”vågad arkitektur”? Till en del möjligen, men isf bör man också bevara de byggnader, de strukturer som i dag bidrar till den mångfalden. Och hamnar man isf inte i slutsatsen att man bör spara Trygg hansahuset, Arkitekturskolan, Sergels torg, träkåksbebyggelsen, de små bergknallarna, city, PK-huset, lågexploaterade tomter – dvs finns det inte även en målkonflikt inbyggd i att verka för mångfald och ett mer effektivt markutnyttjande?
Sen är jag ganska nyfiken på om du tycker att nostalgi är dålig per definition eller om det finns viss nostalgi som är bra.
Vänligen
Karl
Skicka en kommentar