(...förutom dess ledning då förstås)
Ja, det undrar jag med tanke på hur SJ håller tidtabellen, bristen på flexibilitet och inte minst hur DYRT det är att åka tåg. Jag skulle boka resa till Malmö för en konferens och ser att flyget kostar 200 kronor mindre. Hur rimligt är det?
Det måste förstås vara av IDEOLOGISKA skäl man kramar SJ-monopolet. Det är just dessa skäl man brukar anföra från den rödgröna sidan när vi som är mer frihetliga driver genom liberala reformer. Man gillar monopol och statligt ägande helt enkelt. Man blundar för faktumet att SJ missar alla möjligheter att ta marknadsandelar från flyget i klimatracet och bara gör sina kunder förbannade.
Det börjar märkas att vi har en borgerlig regering som står för ett värderingsskifte. Tack Åsa.
PL&C, Magnus Andersson, Hanna Wagenius, Krister Fahlstedt, Mårtensson, Annie Johansson, Bloggen Bent, Johan Pettersson
- - -
Andra intressanta bloggar om alliansen, centern, centerpartiet, frihet, liberalism, marknadsekonomi, monopol, kapitalism, sj, statens järnvägar, åsa torstensson
2009-03-26
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 comments:
Tyvärr spelar Åsas utspel mindre roll. Det är som bekant redan fullt på spåren, så mer konkurrens får endast en marginell effekt på punktlighet o tillgång.
Men Anders Borg har ju sagt att vi inte ska bygga så mycket spår eftersom "den mesta trafiken går på väg"...
Självuppfyllande profetia anyone?
Det är helt korrekt att SJ har en del saker att ta hand om. Samtidigt är det lite orättvist att skylla allt på SJ. Det skulle vara som att skylla SAS flygförseningar på SAS om Arlanda bara hade en landningsbana.
Tågen slår prognoser i resandetal med råge. Biltrafiken däremot utvecklas under de prognoser som har gjorts. (SIKA:s prognos-siffor).
När börjar det återspeglas i den faktiska politiken?
Regeringen behöver också göra upp med den mycket märkliga synen på infrastrukturinvesteringar som en kostnad. Infrastruktur är en investering, och bör således kunna belånas upp för en avräkning över tid om investeringen visar samhällsekonomiskt plus (vilket exempelvis ostlänken som bekant gör).
Mer järnväg är vi nog helt överens om. Speciellt snabbtåg.
SJ har tagit marknadsandelar från flyget årligen sedan i början på 2000-talet.Det är inte SJ som är problemet med tågtrafiken i Sverige.Det saknas spår!
Vilka är det som kramar konkurrensen på järnväg? Svar: de som varken förstår förutsättningarna eller ekonomin bakom järnvägstrafiken. Konkurrensen kommer leda till billigare resor, en kort tid. Men aldrig bättre punktlighet eller fler avgångar.
Självklart är det lika ideologiska skäl till att man kramar konkurrens på järnväg - vilket inte kommer att leda till något gott: Det kommer i realiteten inte ens att vara konkurrens, utan en sönderhackad marknad.
De bäst fungerande järnvägarna i Europa är helstatliga - inom vissa områden är det så utskällda monopolet det bästa. Järnvägen är ett solklart exempel!
Det är skillnad på en marknadsekonomi och en kapitalistisk ekonomi. Marknadsekonomin är lika självklar som luften vi andas. En marknadsliberal vill att marknadsekonomin ska styras med hjälp av den kapitalistiska osynliga handen. Jag vill däremot som frihetlig vänster se till att öka den demokratiska synliga handens styrka som öppnar den osynliga handens hårda nypor på arbetare och konsumenter världen över.
Marknaden är en självklar sfär för ekonomiska aktörer som vill sälja ”prylar” som t. ex. lok, mobiltelefoner och hemförsäkringar. ABB, SonyEricsson och Länsförsäkringar är exempel på aktörer som gärna fortsatt får vara fria från statlig styrning. En del vänsterfolk skulle antagligen inte hålla med mig i denna fråga. Lika självklart finns det naturliga monopol, alternativt onaturliga marknader. Tågtrafiken, kopparnätet och sjukförsäkringen är exempel på tjänster som medborgare med fördel kan styra med hjälp av den representativa demokratin. Jag förordar följaktligen att staten inte ska utförsälja SJ, Telia och Försäkringskassan till aktörer på den privata marknaden.
Skicka en kommentar