Hellre mjuka marknadshyror än hårda brukshyror och korruption

Hyressystemet diskuteras flitigt i dagarna. En klok person sa en gång till mig att hyressättning är en del av politiken som man - oavsett ståndpunkt - inte kan vinna val på, bara förlora. Jag har noterat rådet men väljer att strunta i det. Problemen med dagens system är allt för akuta och svåra och måste lösas.

Så här fungerar det idag. De allra flesta i Stockholms enorma bostadskö efterfrågar en lägenhet i innerstaden. Samtidigt har vi en reglering som på konstlad väg gör hyrorna i attraktiva lägen mycket lägre än de skulle vara om alla som vill ha dem var inbjudna att lägga bud på dem. Detta leder till en rad bisarra effekter. Att väntetiden för en lägenhet i innerstaden går att mäta i decennier är en av dem. En annan är att handeln med svartkontrakt är omfattande. Denna svarthandel är den mest vitglödgade marknadsekonomi man kan tänka sig (undantaget förstås att den är olaglig med de avarter detta medför). Samma sak med den stora svarta andrahandsmarknaden som kommer sig av att man behåller en liten lägenhet i stan när man flyttar in i villan i Täby - det kostar ju ändå knappt någonting - och när man hyr ut svart i andrahand till marknadshyra strömmar pengarna in. Vi har en omfattande lägenhetsförmedling via kontakter, d.v.s. fackpampar och näringslivstoppar. Slutligen leder dagens system till att det knappt sker någon produktion av hyresrätter. Det är för dålig lönsamhet jämfört med att bygga bostadsrätter.

Alla vettiga människor inser att detta är fel på så otroligt många sätt. Hyresgästföreningen gör det inte. Å andra sidan tjänar de som organisation årligen niosiffriga belopp på dagens system.

Centerpartiet i Stockholm vill ha mjuka marknadshyror. Införandet skulle ge en effektivare fördelning av det befintliga beståndet hyresrätter, minska svarthandel och korruption och stimulera nyproduktion av hyreslägenheter. Samtidigt skulle det öka incitamenten att underhålla fastigheter för hyresvärdar och minska incitamenten för ombildningar till bostadsrätt.

Det finns en del utmaningar i att införa marknadshyror. En aspekt gäller besittningsskyddet, då en helt fri hyressättning gör det mycket lätt för en värd att göra sig av med en hyresgäst genom att höja hyran. Problemet löses bäst genom att man exempelvis binder hyran på olika lång tid. För ett ungt, mindre hushåll är det sannolikt inte nödvändigt att binda hyran alls, vilket skulle ge en lägre hyra. För ett annat större hushåll skulle det kunna vara intressant att binda hyran en lång tid, då till en något högre hyra. Systemet kan liknas vid bankernas bundna lån.

Det är viktigt att ge de hyresgäster som idag har sitt boende i hyresrätt skydd vid övergången. Det är vad vi kallar ”mjuka marknadshyror”. För att anpassa systemet vill Centerpartiet i Stockholm att marknadshyror införs i alla nyproducerade lägenheter och i alla kontrakt som omsätts. Hyressättningen kan göras genom en annonserad budgivningsprocess, i likhet med dagens försäljningar av bostadsrätter och villor. För de befintliga kontrakten ska möjligheten till ”potentiella” marknadshyror finnas. En förutsättning för detta är att parterna kommer överens om hur hyresgästen ska kompenseras, sannolikt genom ekonomisk kompensation. De befintliga hyrorna får i annat fall bara höjas i takt med inflationen fram till dess att kontraktet omsätts, detta gäller under hyresgästens livstid.

Alltså: förutsättningen för en utveckling mot marknadshyror är att befintliga hyresgäster skyddas. Hyresgästföreningens osakliga skrämselpropaganda om hyreschocker faller, om inte tidigare, därmed platt till marken.

Idag har regeringens utredare presenterat sitt förslag till riktlinjer för nytt hyressystem och allmännyttan. Där konstateras att dagens system inte är föreningt med EG-rätten. Jag har inte hunnit läsa så mycket av utredningen än, den finns här. Onekligen finns en hel del intressant att hämta där.

Inte konstigt att oppositionen slår på stora trumman och målar upp hotbilder som inte finns. De struntar i och förtränger dagens allvarliga problem på bostadsmarknaden. Man kommer osökt att tänka på förre statsministern Tage Erlanders (s) svar när han inför kommunalvalet 1966 av "De tre O:na" fick frågan om vilket råd han ville ge ett ungt par som ville ha en bostad. Svaret är klassiskt: "Dom får väl ställa sig i bostadskön" svarade Erlander. På den tiden var det tio års väntan i bostadskön.

Idag, 42 år senare, är svaret detsamma från Mona Sahlin.
- - -
Läs även Annie, Magnus och Wagenius i ämnet.

Andra intressanta bloggar om alliansen, bostadspolitik, centern, centerpartiet, hyresrätt, liberalism, michael koch, marknadsekonomi, marknadshyror, politik, regeringen, socialdemokraterna, stockholmscentern, svarthandel, svartkontrakt